En slags namnfråga

Saken är den att till skillnad från många andra så har jag ett namn, inte riktigt bestämt, men ett namn jag bara vet, och bara känner att barnet här inne heter. Om det är en pojke i alla fall, vilket jag också känt och såg ut som på ultraljudet, ska kolla upp på riktigt för annars kommer jag inte kunna sova alls!

I alla fall så har jag inte sagt det här namnet högt till någon. Jag vågar helt enkelt inte. Jag är väl mest rädd för att det ploppar upp ett helt annat namn när jag har honom i famnen. Men jag är ändå så bergsäker nu, och det gör nästan ont att hålla det inne, vill nämna honom vid namn. Jag är rädd att pappan inte ska gå med på det.

Om det nu skulle råka bli en flicka blir det hela mycket enklare, lite tråkigare då jag är så säker på pojknamnet.

Jag har velat ge min första son det här namnet sedan snart två år tillbaks, det bara dök rakt upp i hjärtat. Jag nämnde det för en tjejkompis, men hon gillade det inte, tyckte det var konstigt, på något sätt sårade det mig, känsligt kanske. Så nu velar jag om att bara hålla det för mig själv, och kanske närmsta-närmstaste eller faktiskt våga vara öppen om det? Just nu är jag bara så in i berget säker, eftersom det aldrig ändras och känns rätt i hela kroppen.

Jag tänkte vänta och se tills nästa ultraljud om jag ens har rätt, ville egentligen vänta tills födseln, men det går verkligen inte, det här håller mig vaken en del nätter, även tanken att det är en flicka har stressat mig då jag vill hitta det perfekta namnet, vilket jag bara gjort till pojken.