En sån dag man helst vill krypa under en sten

i söndags fick sonen magsjuka och vi va alla hemma i måndags för att vänta på att bli smittade. På tisdag morgon hade fortfarande inget hänt s jag bestämde mig för att åka till jobbet. När jag stod o borsta tänderna 6.15 ringde mamma och berättade att min morfar hade somnat in en timme tidigare. Min morfar va mitt allt många gånger i mitt liv och han ställde alltid upp för mig och mina syskon när det behövdes. Det blev alltså inget jobb utan det blev att åka till grannkommunen för att ta hand om min mormor och för att ta farväl av älskade morfar. Bland det tuffaste jag har gjort... Efter att vi tagit farväl samlades vi hemma hos vår moster och pratade om allt mellan himmel och jord. Fram på lunch mådde jag riktigt dåligt, mådde illa och så kräktes jag. Magsjukan hade drabbat även mig.

I natt har jag suttit på toa hela natten och känt mig allmänt hjälplös.

På fredag är tanken att vi ska åka till min bror i Småland och hälsa på och hjälpa dem att flytta och sedan fira min guddotter som fyllt 3 i början av oktober,. Nu känns den resan lite osäker, vill så gärna komma iväg :(

älskade morfar, hoppas du har det skönt där du är nu!! ❤️❤️❤️