En presentation kanske...
superkatten · 2012-07-16 · 422 visningar
Iom att jag bestämde mig för att denna "dagbok" inte bara skulle handla om min graviditet och hela resan, så kanske det är time att köra en liten presentation?
Jag är 36 år, arbetar som förskollärare i åldrarna 1-5 år.
Jag är lyckligt gift och har 3 barn, ett biologiskt och 2 bonusbarn (hatar egentligen det ordet). Ålder på barnen är högstadiebarn och gymnasie ungdom.
Har hund som införskaffades förra året, det blev mitt plåster och den bäbis som aldrig blev. Han har hjälpt mig otroligt mycket att komma tillbaka till livet igen.
För två år sedan fick jag diagnosen djup ångest, den kändes otroligt skön att få. Med facit i handen har jag mått dåligt under flera år, men aldrig sökt ordentlig hjälp för det.
I dag mår jag 1000 ggr bättre och har slutat äta ångestdämpande. Dock så vet jag samtidigt att den kan komma tillbaka när man minst anar det, skillnaden denna gång är att i dag vet jag hur jag ska möta upp den.
När jag väntade min tös för många herrans år sedan hade jag problem med anorexia, jag såg en helt annan bild än vad mina närmaste såg. Det jag såg var en stor med betoning på stor tjej, medan de andra såg en liten taning tjej.
Detta har jag problem med fortfarande, skillanden är i dag att jag inte svälter mig själv utan jag använder maten som straff eller belöning. Även där lixom med ångesten har det blivit 1000 ggr bättre. I dag kan jag styra upp det, och veta det är jag som person som vinner...inte matmonstret som sitter där inne någonstanns.....
Detta var lite om mig.....i stora drag
Jag är 36 år, arbetar som förskollärare i åldrarna 1-5 år.
Jag är lyckligt gift och har 3 barn, ett biologiskt och 2 bonusbarn (hatar egentligen det ordet). Ålder på barnen är högstadiebarn och gymnasie ungdom.
Har hund som införskaffades förra året, det blev mitt plåster och den bäbis som aldrig blev. Han har hjälpt mig otroligt mycket att komma tillbaka till livet igen.
För två år sedan fick jag diagnosen djup ångest, den kändes otroligt skön att få. Med facit i handen har jag mått dåligt under flera år, men aldrig sökt ordentlig hjälp för det.
I dag mår jag 1000 ggr bättre och har slutat äta ångestdämpande. Dock så vet jag samtidigt att den kan komma tillbaka när man minst anar det, skillnaden denna gång är att i dag vet jag hur jag ska möta upp den.
När jag väntade min tös för många herrans år sedan hade jag problem med anorexia, jag såg en helt annan bild än vad mina närmaste såg. Det jag såg var en stor med betoning på stor tjej, medan de andra såg en liten taning tjej.
Detta har jag problem med fortfarande, skillanden är i dag att jag inte svälter mig själv utan jag använder maten som straff eller belöning. Även där lixom med ångesten har det blivit 1000 ggr bättre. I dag kan jag styra upp det, och veta det är jag som person som vinner...inte matmonstret som sitter där inne någonstanns.....
Detta var lite om mig.....i stora drag
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.