En massa funderingar
jvsm · 2012-02-24 · 311 visningar
En ny dag. En dag utan blödningar. Yes. Det tog ganska exakt de fyra dagar som läkaren på akutgyn sa att det skulle ta i måndags. Och sista två var det bara mörkt och levrat, precis som det skulle.
Istället vaknar jag med feber. Jag har inte saknat mina feberskov alls och jag gillar dem inte mer nu när jag en ärta i magen som inte mår bra av min feber. Bläbläbläblä. Pillat i mig en panodil och hoppas att det hjälper. Alla mina starka mediciner som jag tog förut mot allt har jag fått lägga undan, inget som får tas medan ärta finns i magen.
Lite hostig och snorig också men det är jag å andra sidan precis jämt. Dessutom kronisk andtäppa nu. Frågade om det på sjukhuset och det är tydligen "normalt att ha" när man är gravid, på grund av den ökade blodmängden som gör att näsan sväller. Grejt. Så jag kommer gå och kippa efter luft i nästan sju månader till.
Satt igårkväll och läste upp allt ur alla broschyrer från min make om förlossningar och bedövningar. Jag skulle nog helst vilja slippa. Jag har alltid sagt att jag vill ha kejsarsnitt i och för sig, Men om jag nu måste föda normalt hoppas jag kunna göra det utan en massa elände i kroppen, mest också för att de mesta bedövningarna påverkar förlossningararbetet. Jag vill absolut inte spricka, bli snittad därnere eller behöva ta ut bebis med sugklocka. Makens kompis fick ett handikappat barn på så vis. Frugan hans fick epidural, domnade av därnere, och de fick inte ut barnet. Hon sprack som en tok plus att sugklockan gjorde att barnet fick hjärnskador. Så vill jag inte ha det. Jag gör mycket hellre kejsarsnitt direkt - eller föder utan massa bedövning - så min kropp åtminstone vet när den ska krysta.
Vi kikade på Livet på BB igårkväll på nian. Var en kvinna där som hade världens snabbaste och smidigaste förlossning. Visserligen tog det en stund innan vattnet gick - men när det väl gick var bebisen ute på mindre än en minut och denna kvinna hade tydligen alltid snabba smidiga förlossningar. Önskar att jag också kommer bli så. En riktig barnaföderska. :-)
Min man var visserligen snabb ut ur sin mamma men det blev inga fler barn där, hon fick sy 15 stygn. Ni som sytt någonstans på kroppen vet hur lång sträcka 15 stygn är. Det är inte vackert. Behöver jag förklara varför min man är enda barnet i sin familj? Min mamma däremot födde tre barn snabbt och smidigt. Inte så snabbt som min svärmor men inom sex timmar från vattengång till bebisskik. Och inga sprickor.
Ni som läser detta, hur vill ni ha er förlossning, har ni funderat över det? Det enda jag är helt säker på (med tanke på min sjukdomsbild, och min erfarenhet av vården) är att jag vill ha stressfritt och så lite personal som möjligt . Jag tycker det är sjukt otrevligt med massa främlingar som ska peta och titta på min kropp, underlivet allra speciellt. Och så som jag skrev förut; kejsarsnitt vid minsta tecken på problem. Inga sugklockor, ingen snitt därnere.
Nåja. 10+4 idag. Många veckor kvar att fundera över saker och ting. :-)
Istället vaknar jag med feber. Jag har inte saknat mina feberskov alls och jag gillar dem inte mer nu när jag en ärta i magen som inte mår bra av min feber. Bläbläbläblä. Pillat i mig en panodil och hoppas att det hjälper. Alla mina starka mediciner som jag tog förut mot allt har jag fått lägga undan, inget som får tas medan ärta finns i magen.
Lite hostig och snorig också men det är jag å andra sidan precis jämt. Dessutom kronisk andtäppa nu. Frågade om det på sjukhuset och det är tydligen "normalt att ha" när man är gravid, på grund av den ökade blodmängden som gör att näsan sväller. Grejt. Så jag kommer gå och kippa efter luft i nästan sju månader till.
Satt igårkväll och läste upp allt ur alla broschyrer från min make om förlossningar och bedövningar. Jag skulle nog helst vilja slippa. Jag har alltid sagt att jag vill ha kejsarsnitt i och för sig, Men om jag nu måste föda normalt hoppas jag kunna göra det utan en massa elände i kroppen, mest också för att de mesta bedövningarna påverkar förlossningararbetet. Jag vill absolut inte spricka, bli snittad därnere eller behöva ta ut bebis med sugklocka. Makens kompis fick ett handikappat barn på så vis. Frugan hans fick epidural, domnade av därnere, och de fick inte ut barnet. Hon sprack som en tok plus att sugklockan gjorde att barnet fick hjärnskador. Så vill jag inte ha det. Jag gör mycket hellre kejsarsnitt direkt - eller föder utan massa bedövning - så min kropp åtminstone vet när den ska krysta.
Vi kikade på Livet på BB igårkväll på nian. Var en kvinna där som hade världens snabbaste och smidigaste förlossning. Visserligen tog det en stund innan vattnet gick - men när det väl gick var bebisen ute på mindre än en minut och denna kvinna hade tydligen alltid snabba smidiga förlossningar. Önskar att jag också kommer bli så. En riktig barnaföderska. :-)
Min man var visserligen snabb ut ur sin mamma men det blev inga fler barn där, hon fick sy 15 stygn. Ni som sytt någonstans på kroppen vet hur lång sträcka 15 stygn är. Det är inte vackert. Behöver jag förklara varför min man är enda barnet i sin familj? Min mamma däremot födde tre barn snabbt och smidigt. Inte så snabbt som min svärmor men inom sex timmar från vattengång till bebisskik. Och inga sprickor.
Ni som läser detta, hur vill ni ha er förlossning, har ni funderat över det? Det enda jag är helt säker på (med tanke på min sjukdomsbild, och min erfarenhet av vården) är att jag vill ha stressfritt och så lite personal som möjligt . Jag tycker det är sjukt otrevligt med massa främlingar som ska peta och titta på min kropp, underlivet allra speciellt. Och så som jag skrev förut; kejsarsnitt vid minsta tecken på problem. Inga sugklockor, ingen snitt därnere.
Nåja. 10+4 idag. Många veckor kvar att fundera över saker och ting. :-)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.