En liten tillbakablick, men även lite nytt…
li.helena · 2014-09-18 · 437 visningar
Tänker tillbaka på tiden som gått…
Februari 2011 började vi våran resa att bli med barn. Det var så spännande och vilket dåligt tålamod man hade då.
Tur att man inte i förväg vet vad som väntar. Tre försenade missfall, två vanliga missfall och ett utomkvedshavandeskap senare. Kan jag bara konstatera att vi fått vända ut och in på oss själva några gånger. Tro, hopp och kärlek har testat alla sina gränser.
I februari i år fick vi besked att jag hade en balanserad kromosomavvikelse, en så kallad translokation. Det innebär att en av mina kromosomer har gått av och satt sig på en annan kromosom. Närmare bestämt så har en del av min kromosom 10 satt sig på kromosom 13. Allt genetiskt material finns för mig och jag mår bra och påverkas inte av detta fel. Men när jag för vidare mina kromosomer är sannolikheten väldigt hög att jag för vidare den kromsom som gått av, eller den kromosom som har en extra del... vilket resulterar i att fostret har för lite eller för mycket arvsmassa, altså har vi en hög sannolikhet att få ett foster/barn med grav utvecklingsstörning som med största sannolikhet leder till ett missfall redan i magen. Vilket det för min del har gjort
I maj var vi på genetisk rådgivning i Linköping. Vi fick beskedet att jag har troligtvis har ca 20 % chans att få ett friskt barn på naturlig väg. Vi fick rådet att bäst odds för ett eget barn har vi om vi kombinerar att själva försöka (om vi orkar) och samtidigt ställa oss i kö inför PGD. Vi har dock valt att undvika ägglossning, men vi skyddar oss inte. Blir jag gravid så håller vi tummarna hårt. Vi vill helst försöka med PGD först och funkar inte det kommer vi fortsätta försöka själva. För sanningen är trotts allt att om vi blir gravida med PGD har vi endast 20% chans för missfall och blir jag gravid på egen väg har jag ca 80% chans för missfall.
I måndags skrevs vi in på RMC i linköping. Nu väntar vi på att remissen ska skickas till Karolinska. Det är de som ska utföra PGD. Väntetiden kan vara upp till ett år.
Före besöket hade vi lämnat massa prover, vi fick vägas och utvärderas om vi uppfyllde kraven för PGD. Vi fick träffa en professor inom psykologi, som före besöket läst våra journaler och utifrån den ställde massa frågor för att utesluta att vi inte har några psykiska problem. Vi klarade oss :) Men vi var så nervösa inför mötet. Förra året hade jag tre missfall och ett utomkveds och hemsjukvården där jag jobbade genomgick en omorganisering vilket innebar att jag samtidigt som jag gick igenom flera kriser började på en ny arbetsplats. Vilket resulterade till att jag var sjukskriven i flera omgångar och var väldigt nära på att gå in väggen vid flera tillfällen. Jag var så rädd att det skulle stå i vägen för våra drömmar. Men det var inga problem. Alla har rätt att gå igenom kriser, det viktiga är att man tar sig ur dem och det har vi gjort på ett bra sätt ansåg de :)
Men än är vi inte godkända. Eftersom det är Karolinska som ska utföra PGD, kommer vi genomgå en liknande utredning igen.
Februari 2011 började vi våran resa att bli med barn. Det var så spännande och vilket dåligt tålamod man hade då.
Tur att man inte i förväg vet vad som väntar. Tre försenade missfall, två vanliga missfall och ett utomkvedshavandeskap senare. Kan jag bara konstatera att vi fått vända ut och in på oss själva några gånger. Tro, hopp och kärlek har testat alla sina gränser.
I februari i år fick vi besked att jag hade en balanserad kromosomavvikelse, en så kallad translokation. Det innebär att en av mina kromosomer har gått av och satt sig på en annan kromosom. Närmare bestämt så har en del av min kromosom 10 satt sig på kromosom 13. Allt genetiskt material finns för mig och jag mår bra och påverkas inte av detta fel. Men när jag för vidare mina kromosomer är sannolikheten väldigt hög att jag för vidare den kromsom som gått av, eller den kromosom som har en extra del... vilket resulterar i att fostret har för lite eller för mycket arvsmassa, altså har vi en hög sannolikhet att få ett foster/barn med grav utvecklingsstörning som med största sannolikhet leder till ett missfall redan i magen. Vilket det för min del har gjort
I maj var vi på genetisk rådgivning i Linköping. Vi fick beskedet att jag har troligtvis har ca 20 % chans att få ett friskt barn på naturlig väg. Vi fick rådet att bäst odds för ett eget barn har vi om vi kombinerar att själva försöka (om vi orkar) och samtidigt ställa oss i kö inför PGD. Vi har dock valt att undvika ägglossning, men vi skyddar oss inte. Blir jag gravid så håller vi tummarna hårt. Vi vill helst försöka med PGD först och funkar inte det kommer vi fortsätta försöka själva. För sanningen är trotts allt att om vi blir gravida med PGD har vi endast 20% chans för missfall och blir jag gravid på egen väg har jag ca 80% chans för missfall.
I måndags skrevs vi in på RMC i linköping. Nu väntar vi på att remissen ska skickas till Karolinska. Det är de som ska utföra PGD. Väntetiden kan vara upp till ett år.
Före besöket hade vi lämnat massa prover, vi fick vägas och utvärderas om vi uppfyllde kraven för PGD. Vi fick träffa en professor inom psykologi, som före besöket läst våra journaler och utifrån den ställde massa frågor för att utesluta att vi inte har några psykiska problem. Vi klarade oss :) Men vi var så nervösa inför mötet. Förra året hade jag tre missfall och ett utomkveds och hemsjukvården där jag jobbade genomgick en omorganisering vilket innebar att jag samtidigt som jag gick igenom flera kriser började på en ny arbetsplats. Vilket resulterade till att jag var sjukskriven i flera omgångar och var väldigt nära på att gå in väggen vid flera tillfällen. Jag var så rädd att det skulle stå i vägen för våra drömmar. Men det var inga problem. Alla har rätt att gå igenom kriser, det viktiga är att man tar sig ur dem och det har vi gjort på ett bra sätt ansåg de :)
Men än är vi inte godkända. Eftersom det är Karolinska som ska utföra PGD, kommer vi genomgå en liknande utredning igen.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.