En dag av saknad.

Idag är det verkligen ingen bra dag.. Jag drömde om pappa i natt och har sovit väldigt dåligt, det är nog det som gör det. Jag saknar honom så fruktansvärt jävla mycket. Dagarna går upp och ner hela tiden. Vissa dagar är bättre än andra.

Jag skulle verkligen göra allt för att få honom tillbaka. Det känns fortfarande overkligt och ändå är det tre månader sedan, men jag förtränger det helst. Lyssnade på en inspelning jag spelade in från när han sjunger.. Det var väl inte så jävla länge sedan jag hörde den rösten, men det känns som en evighet sedan. Varför fick inte han leva? Varför har han haft otur hela sitt liv? Min älskade lilla pappa..

Det märks att hösten börjar smyga sig på, för nu börjar jag bli riktigt deprimerad. Men jag och karln har iallafall beställt en resa till slutet av augusti. Välförtjänt, för det har varit ett år av helvete. Livet är så jäkla orättvist..

Om jag fick ta dig tillbaks ett år till, skulle inga fler sår bli till.

Jag skulle skaka om dig och saknaden runt om dig skulle falla bort.

För du var här i livet och jag skulle aldrig mer ta dig för givet. Jag skulle tillbringa varje timme med dig.

Om du kom tillbaks ett år till skulle det bli fler glädjetårar som spills. Men nu när du är där. Bortom, vad det nu är. Och jag kan inte nå dig där du är.

För en evighet så långt bort.

Det var inte det avståndet som skulle va, det var ett telefonsamtal.

För en evighet som finns ivägen är inte bra i alla lägen. När jag behöver dig, för att du fattas mig.

Den dagen du kommer tillbaka lovar jag att inte hålla tillbaks allt jag vill säga. Nu när du är där, där jag inte vet egentligen vad som hålls till där. Vill jag ha tillbaks dig.

Men om jag skulle haft dig kvar i ett år, skulle jag aldrig låta dig gå. För en evighet långt bort är för mig svårt att koppla bort. Nu när du är där. Vill jag att du ska vara här.

Du befinner dig i evig sömn. Men för mig, i mitt hjärta aldrig glömd.

Jag älskar dig pappa. <3