ej glad.

Kan inte vara glad längre.. Går in i vecka 35+0 i morgon. Borde vara super lycklig och jätte glad, men just nu känns det inte så. Det är mycket som händer runt omkring mig, mormor ligger på sjukhuset, brorsan strular osv. Kias pappa ljuger om allt, pengar, livet och ja allt. Han bryr sig inte om oss. Han har lurat om visum och allt. Vilken idiot han är. Kan inte fokusera på mig själv då jag bryr mig mer om min familj än mig själv. Visst bryr jag mig otroligt mycket om bebisen, men jag kan inte göra så mycket för den just nu än att den finns i magen och buffar för att göra sig påmind. Jag vakna upp i fredags och var jätte sugen på mjölk, något som jag slutade att dricka när jag var runt 7-8 år på grund av att jag är jag inte tål mjölkprodukter. Men nu dricker jag för att bebis vill ha, Inga biverkningar än så länge, så jag försöker göra allt för bebis också! Jag åker och jobbar varje dag, trots att kroppen sa emot idag. Jag vet inte varför jag gör så mot mig själv.. Jag mår bara dåligt av de, bebis tar inte stryk av det, bara mitt psyke just nu. Men jag vad ska jag göra hemma när jag inte har ont någonstans och jag kan jobba?! Kan ju inte sova bort dagarna heller fast jag gärna vill. Skulle må ännu sämre av det då.. Hur i hela friden ska man göra? Deprimerad? Har inte skrattat mycket idag trots att jag har underbara vänner på jobbet. Men tankarna och ångesten tar över då jag har mina tankar på nära och kära istället!