Egot jag inte trodde du hade..

Att ta ansvar vet jag inte om J kan stava till eller om hans ens vet vad det innebär. Han har bråkat med mig om Oliver sen han föddes, att han vill träffa honom och att jag inte får planera på helgerna de kan han kräva och bli sur i över om jag inte anpassar mig efter honom och hans liv. Jag är så grymt trött på att vara snäll mot honom nu, för han förtjänar verkligen inte det av mig efter allt han gjort mot mig. Han började med att göra slut för att jag behöll barnet som HAN inte ville ha för HAN inte var redo HAN är aldrig hemma och HAN jobbar sent. Men skydda sig från det ville han inte. Så nu finns det ett barn som behöver båda sina föräldrar, men vars pappa inte kan prioritera. Han skulle kommit hit idag, det bestämde HAN redan förra helgen när han var här, och jag skickade ett mess till honom i fredags morse om att jag skulle träffa en kompis på eftermiddan så om han ville komma hit fick det bli på förmiddan. Var på han säger " Nu får du ge dig du har vetat hela veckan att jag skulle komma på söndag, ska du iväg får du lämna Oliver med mig". Va fan hände med att vara trevlig och fråga eller förklara varför han inte kan på förmiddan. Nej det funkar inte, istället ska han börja bråka med mig och hålla på. Jag försöker vara den vuxna i det hela och få honom att förstå att han inte kan bestämma när han ska komma utan att han får rätta sig efter om jag är hemma och när det passar mig att han kommer, för att jag har ett eget liv. Iaf så skulle han ha kommit idag vid 13 och stannat till ca 17. Men jag ville juh dagen till ära åka och hälsa på min mamma med min bror, så jag ringer J och frågar om han kan komma senare och han svarar att ja det kan han nog för han måste ändå åka och jobba men han skulle höra av sig om han kom beroende på vad klockan blev. Så när jag vid 17 tiden sitter i bilen på väg hem från mamma får jag ett mess där det står " jag tror inte jag kommer idag för jag slutade nu. Hur är det med honom". Vafan är hans son inte ens värd ett ynka samtal istället för ett kort sms? Har han ens provat att säga till sin boss " Nej tyvärr jag kan inte jobba för jag har lovat att åka och hälsa på min son idag.?

Han är så grymt ego och prioriterar helt fel, jag tror nog att hans boss skulle ha överseende med det om han bara visste hur det ligger till. Den enda som blir lidande för det hela är Oliver och J missar så mycket i Olivers uppväxt, han missar juh redan så mycket pga jobbet. Om han tror att jag tänker sitta hemma och vänta på honom nästa helg så kan han glömma det. han hade sin chans den här helgen men det var betydligt viktigare att jobba tydligen. Det är juh verkligen tur att Oliver har sin mamma och släktingar på min sida som gör allt och lite till för honom. Det kommer nog komma en dag då hans pappa inser vad han gått/ går misste om och det för att han brytt sig mer om sitt jobb än sin son, och då hoppas jag verkligen att han kommer ångra sig!! Det värsta är att han blir arg på mig och säger att jag hindrar honom och hans familj från att se Oliver växa upp, men det är juh han som inte vill ta med mig till sin familj för att de ska få träffa Oliver och de kan ju tydligen inte ta sig hit för det är för jobbigt, men lilla killen ska sitta i en bil hit och dit utan sin mamma?? JO MEN VISST!!!

Lillkillen e juh stor nu han blir 6 veckor snart och han kan ligga på magen och hålla upp huvet =) han var stark i nacken redan när han var 2 veckor gammal. han e stark i allt utom armarna, men de kommer =)