Dumförklarad av läkaren när jag sökte hjälp
Dahdumdum · 2012-07-22 · 638 visningar
Slutade med minipiller förra torsdagen och dagen efter fick jag blödningar. Någon dag senare fick jag hemska menssmärtor och dom blev allt värre. Varken ipren, alvedon eller värme hjälpte och tillslut hade jag så ont att jag satt och grät.
Igår förmiddag ringde jag sjukvårdsupplysningen och frågade vad jag skulle göra. Hon jag pratade med tyckte att jag skulle fara till primärvårdsjouren vid Örnsköldsviks sjukhus, så kanske en läkare kunde skriva ut något starkare som lindrade smärtan.
Jag kom till primärvården strax innan klockan 12 och fick komma in strax efter kl 15. Jag förstår att det är många som ska behandlas och att det är lite personal men det är inte så roligt att sitta ute i en fullsmockad väntsal samtidigt som man har så ont att man vill kräkas. När jag väl fick komma in var det en sur sjuksköterska som snabbt sa att dom ville ha ett urinprov, blodprov och att ta tempen. Allt var normalt.
När väl läkaren kom in i rummet jag satt i presenterade han sig inte, han tittade inte på mig och han pratade så snabbt att jag inte kunde höra vad han sa. Det märktes att han var irriterad!
Han kände på min buk och såklart hade jag väldigt ont vid mina äggstockar. Men det enda han sa var att det var onödigt att jag kommit in. Att jag inte skulle lyssnat på sjukvårdsupplysningen som tyckte att jag skulle fara in och att jag inte skulle tro att jag kunde bli särbehandlad "bara för att jag hade Pco". Han sa även att han inte kunde skriva ut några piller bara för att jag hade "lite ont" och att jag fick acceptera läget.
Jag har aldrig trott att min Pco skulle ge mig någon slags förtur på sjukhus eller eller någon rätt till att få vilka mediciner om helst utskrivna. Men jag hade ju aldrig trott att min Pco skulle leda till att jag blev bemött på ett sådant hemskt sätt.
Läkaren frågade om jag ville ha en spruta. När jag frågade vad det var för spruta sa han bara "smärtstillande". Jo det fattade jag också men man vill ju ändå gärna veta vad dom sprutar in i ens kropp, om det finns biverkningar eller hur lång tid det sitter i.
Utan att säga hejdå går den såkallade läkaren och samma sura sköterska kommer in. Hon ger mig sprutan och det enda svar jag får på mina frågor är att sprutan kommer att sitta i ca 3-4 timmar. Hon sa att jag skulle åka hem och "ringa om jag vart värre". Värre? Hur skulle jag må om jag vart värre? Skulle dom bli mer trevlig om jag kommer in på bår och kräks hela tiden?
Av alla läkare jag någonsin träffat i mitt liv var den här jävla gubben den värsta. Jag funderar starkt på att anmäla honom.
Ska vården verkligen vara såhär?... Man ska ju kunna lita på läkare och annan vårdpersonal men jag kände mig bara kränkt och dum. Jag vet att min värk var allt annat än normal. Jag har haft min mens sedan jag var 11 och jag känner min kropp bäst. Men hur ska man övertyga en läkare om det när dom redan bestämt sig för inte lyssna på vad jag säger.
Igår förmiddag ringde jag sjukvårdsupplysningen och frågade vad jag skulle göra. Hon jag pratade med tyckte att jag skulle fara till primärvårdsjouren vid Örnsköldsviks sjukhus, så kanske en läkare kunde skriva ut något starkare som lindrade smärtan.
Jag kom till primärvården strax innan klockan 12 och fick komma in strax efter kl 15. Jag förstår att det är många som ska behandlas och att det är lite personal men det är inte så roligt att sitta ute i en fullsmockad väntsal samtidigt som man har så ont att man vill kräkas. När jag väl fick komma in var det en sur sjuksköterska som snabbt sa att dom ville ha ett urinprov, blodprov och att ta tempen. Allt var normalt.
När väl läkaren kom in i rummet jag satt i presenterade han sig inte, han tittade inte på mig och han pratade så snabbt att jag inte kunde höra vad han sa. Det märktes att han var irriterad!
Han kände på min buk och såklart hade jag väldigt ont vid mina äggstockar. Men det enda han sa var att det var onödigt att jag kommit in. Att jag inte skulle lyssnat på sjukvårdsupplysningen som tyckte att jag skulle fara in och att jag inte skulle tro att jag kunde bli särbehandlad "bara för att jag hade Pco". Han sa även att han inte kunde skriva ut några piller bara för att jag hade "lite ont" och att jag fick acceptera läget.
Jag har aldrig trott att min Pco skulle ge mig någon slags förtur på sjukhus eller eller någon rätt till att få vilka mediciner om helst utskrivna. Men jag hade ju aldrig trott att min Pco skulle leda till att jag blev bemött på ett sådant hemskt sätt.
Läkaren frågade om jag ville ha en spruta. När jag frågade vad det var för spruta sa han bara "smärtstillande". Jo det fattade jag också men man vill ju ändå gärna veta vad dom sprutar in i ens kropp, om det finns biverkningar eller hur lång tid det sitter i.
Utan att säga hejdå går den såkallade läkaren och samma sura sköterska kommer in. Hon ger mig sprutan och det enda svar jag får på mina frågor är att sprutan kommer att sitta i ca 3-4 timmar. Hon sa att jag skulle åka hem och "ringa om jag vart värre". Värre? Hur skulle jag må om jag vart värre? Skulle dom bli mer trevlig om jag kommer in på bår och kräks hela tiden?
Av alla läkare jag någonsin träffat i mitt liv var den här jävla gubben den värsta. Jag funderar starkt på att anmäla honom.
Ska vården verkligen vara såhär?... Man ska ju kunna lita på läkare och annan vårdpersonal men jag kände mig bara kränkt och dum. Jag vet att min värk var allt annat än normal. Jag har haft min mens sedan jag var 11 och jag känner min kropp bäst. Men hur ska man övertyga en läkare om det när dom redan bestämt sig för inte lyssna på vad jag säger.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.