\"du ska bli morfar\"
Mam90 · 2011-12-14 · 495 visningar
Yes, precis som rubriken så har jag nu berättat för min pappa... (skrev för några dagar sedan ett inlägg om detta)
Jag har hela tiden försökt ställa in mig på att jag inte skulle bli besviken, att han inte fattar bättre men ändå blir man så j*vla ledsen!
Samtalet (som gick över telefon) blev liknande.
Om gudarna är med oss denna gång, vilket vi verkligen hoppas att dom är så är det åter igen ett frö som växer i min mage!
Jaha...
Ja, vi hoppas att det ska gå bättre denna gången, vi har redan varit på massa kontroller för att jags ka slippa vara orlig.
Ok...
Ja, så nu för du öva på att bli världens bästa morfar!
Mm...
*otroligt lång tystnad*
Men du får krya på dig med din hosta så hörs vi!
Och sen lägger han på.
Min reaktion blev lite värre än vad jag själv hade väntat mig, hysteriskt gråt som jag inte kunde hejda, min sambo fick påminna mig om att andas.
Varför ska han vara så här? Fok säger att det säkert blir skillnad när barnet föds men ja frågar mig själv om det verkligen borde vara så? Ska jag då stå med öppna armar? Jag tycker detta är så svårt! Han är min pappa, det kommer han alltid vara och han har gjort mig så ledsen å besviken så många gånger nu och ALDRIG att han ska få mitt barn att känna samma sak!
Bah, man går sönder! Kan han inte bara låtsas... För min skull...
Jag har hela tiden försökt ställa in mig på att jag inte skulle bli besviken, att han inte fattar bättre men ändå blir man så j*vla ledsen!
Samtalet (som gick över telefon) blev liknande.
Om gudarna är med oss denna gång, vilket vi verkligen hoppas att dom är så är det åter igen ett frö som växer i min mage!
Jaha...
Ja, vi hoppas att det ska gå bättre denna gången, vi har redan varit på massa kontroller för att jags ka slippa vara orlig.
Ok...
Ja, så nu för du öva på att bli världens bästa morfar!
Mm...
*otroligt lång tystnad*
Men du får krya på dig med din hosta så hörs vi!
Och sen lägger han på.
Min reaktion blev lite värre än vad jag själv hade väntat mig, hysteriskt gråt som jag inte kunde hejda, min sambo fick påminna mig om att andas.
Varför ska han vara så här? Fok säger att det säkert blir skillnad när barnet föds men ja frågar mig själv om det verkligen borde vara så? Ska jag då stå med öppna armar? Jag tycker detta är så svårt! Han är min pappa, det kommer han alltid vara och han har gjort mig så ledsen å besviken så många gånger nu och ALDRIG att han ska få mitt barn att känna samma sak!
Bah, man går sönder! Kan han inte bara låtsas... För min skull...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.