Down the memory lane
jvsm · 2012-11-20 · 311 visningar
Snörvel, lite host, massa värk, ännu mer trötthet. (trots att jag faktiskt sovit mer än fyra timmar mellan 01 och 09 - vilket är ovanligt för mig!). Min försäkringsgubbe ringde så nu är gravidförsäkringen tecknad. Super. :-) En sak i taget. Man kan väl säga att det är det första som köps till Krypet. *skratt* Vilka ordentliga föräldrar vi blir, safety before all.
Om några veckor är det åtta år sedan jag och min man lärde känna varandra. Online. Vi var två nördiga nördar som började chatta på en IRC-chatt som tillhörde den gamla communityn Helgon. Det ni. Det var tider det... Jag bodde i Umeå och var förlovad med exet då... fast det tog slut några veckor senare (efter drygt ett år med blä) och någon vecka efter det åkte jag ned och umgicks med familjen, och då passade vi på att träffas - jag och maken - IRL för första gången. En kall vintermorgon träffades vi på parkeringen utanför Åhléns i Eskilstuna... Det gick ju bra... Love at first sight. :-)
Redan i juli 2005 ringmärkte vi oss. Vi kallade det inte förlovning. Jag hade varit förlovad två gånger innan och maken en gång - så ingen av oss var intresserad av "den rätta vägen" - samboskap, förlovning och giftemål. Vi var och köpte ett par läckra silverringar i Gamla Stan i Stockholm och sedan hade vi en mysdag i skärgården utanför Nyköping, den 12 juli 2005. Vi skaffade den här lägenheten en dryg månad senare. Så hade vi tänkt att det skulle vara... Men så en marsdag 2007 när vi var ute och åt på en mysig grekisk krog passade maken på att fria. Det hade jag inte trott. Hans första frieri, och sju månader senare var vi gängade. Världens sämsta bröllop. Faktiskt. Folk som inte ens svarade på inbjudningarna. Folk som inte dök upp. Folk som plötsligt behövde jobba så en kollega till maken tog med sig en son istället för frugan (vi hade barnfri vigsel). Jag tror vi kom upp i tolv personer. Svärfar var på uselt humör och var allt annat än trevlig den dagen, gick och svor och kallade min man fula saker på ungerska. Det regnade. Ängen där vigseln skulle hållas hade förvandlats till lerig kohage. Svärfar blev biten av en orm. Folk ville inte ta gruppfoto (så vissa har vi inte ens foto på - att de var med!) Ingen ville dansa efter vigseln (vi dansade en dans själva eftersom jag knappt kunde gå utan kryckorna ändå) och alla - utom mina föräldrar som stod för maten - åkte hem innan ens vår förbeställda taxi kommit. Dvs vi åkte till vår hotellsvit nästan en timme efter att gästerna lämnat lokalen. Och så var det strul med frukosten på hotellet....
En usel dag. Med ett gott ändamål. Vi har sagt hela tiden att det inte gör så mycket - det viktigaste är att äktenskapet blev bra, att vi är lyckliga. Med facit i hand hade vi kunnat gifta oss ensamma på en strand på andra sidan jorden. Vi gjorde inte det - för att våra föräldrar (mina som bara har en dotter och makens som bara har ett barn... ) skulle få vara en del av vår bröllopsdag. I slutänden hoppas jag att jag kan skratta åt det. Någon dag kan jag nog det. För äktenskapet har varit väldigt bra, det är bra. Varje dag. Vi har haft några nerdagar, men mest skrattar vi, pussas, kramas, umgås och gör roliga saker ihop. Är lyckliga. :-)
Första bilden är från augusti 2005. Det andra är vårt bröllopsfoto från oktober 2007. (+ 25 kg på mig efter sex månader på kryckor... )
[image1]
[image2]
Om några veckor är det åtta år sedan jag och min man lärde känna varandra. Online. Vi var två nördiga nördar som började chatta på en IRC-chatt som tillhörde den gamla communityn Helgon. Det ni. Det var tider det... Jag bodde i Umeå och var förlovad med exet då... fast det tog slut några veckor senare (efter drygt ett år med blä) och någon vecka efter det åkte jag ned och umgicks med familjen, och då passade vi på att träffas - jag och maken - IRL för första gången. En kall vintermorgon träffades vi på parkeringen utanför Åhléns i Eskilstuna... Det gick ju bra... Love at first sight. :-)
Redan i juli 2005 ringmärkte vi oss. Vi kallade det inte förlovning. Jag hade varit förlovad två gånger innan och maken en gång - så ingen av oss var intresserad av "den rätta vägen" - samboskap, förlovning och giftemål. Vi var och köpte ett par läckra silverringar i Gamla Stan i Stockholm och sedan hade vi en mysdag i skärgården utanför Nyköping, den 12 juli 2005. Vi skaffade den här lägenheten en dryg månad senare. Så hade vi tänkt att det skulle vara... Men så en marsdag 2007 när vi var ute och åt på en mysig grekisk krog passade maken på att fria. Det hade jag inte trott. Hans första frieri, och sju månader senare var vi gängade. Världens sämsta bröllop. Faktiskt. Folk som inte ens svarade på inbjudningarna. Folk som inte dök upp. Folk som plötsligt behövde jobba så en kollega till maken tog med sig en son istället för frugan (vi hade barnfri vigsel). Jag tror vi kom upp i tolv personer. Svärfar var på uselt humör och var allt annat än trevlig den dagen, gick och svor och kallade min man fula saker på ungerska. Det regnade. Ängen där vigseln skulle hållas hade förvandlats till lerig kohage. Svärfar blev biten av en orm. Folk ville inte ta gruppfoto (så vissa har vi inte ens foto på - att de var med!) Ingen ville dansa efter vigseln (vi dansade en dans själva eftersom jag knappt kunde gå utan kryckorna ändå) och alla - utom mina föräldrar som stod för maten - åkte hem innan ens vår förbeställda taxi kommit. Dvs vi åkte till vår hotellsvit nästan en timme efter att gästerna lämnat lokalen. Och så var det strul med frukosten på hotellet....
En usel dag. Med ett gott ändamål. Vi har sagt hela tiden att det inte gör så mycket - det viktigaste är att äktenskapet blev bra, att vi är lyckliga. Med facit i hand hade vi kunnat gifta oss ensamma på en strand på andra sidan jorden. Vi gjorde inte det - för att våra föräldrar (mina som bara har en dotter och makens som bara har ett barn... ) skulle få vara en del av vår bröllopsdag. I slutänden hoppas jag att jag kan skratta åt det. Någon dag kan jag nog det. För äktenskapet har varit väldigt bra, det är bra. Varje dag. Vi har haft några nerdagar, men mest skrattar vi, pussas, kramas, umgås och gör roliga saker ihop. Är lyckliga. :-)
Första bilden är från augusti 2005. Det andra är vårt bröllopsfoto från oktober 2007. (+ 25 kg på mig efter sex månader på kryckor... )
[image1]
[image2]
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.