Disträ

Kan inte förneka längre att den här graviditeten får mig att bli disträ. Jag tenderar att glömma bort saker, vilket jag aldrig brukar. Och jag som älskar mitt jobb, helt plötsligt de senaste 2-3 veckorna har jag mest lust att vara hemma. Vill ordna med barnrummet, ta det lugnt i soffa och ta långa promenader. Jag skyller allt på graviditetshormoner nu för tiden - och på ett sätt är det nog så, är inte riktigt mig själv längre...Men på något konstigt sätt så är jag bara så lycklig...Och jag längtar något så oerhört efter lilla Samuel.

En fråga förresten till er som läser detta; jag har ganska tunna flytningar som ibland känns vattninga. Är det normalt? Tror inte att det är fostervatten men ibland tycker jag flytningarna är i mesta laget...