Din, min, våran?

Fick en tanke i huvudet igår. Jag blev faktiskt en aning förnärmad. Vi var hos min sambos föräldrar igår, vilket alltid är mysigt. Men så berättade jag att jag och en annan tjej skulle på bb-besök, men att min sambo inte skulle med. (Inte hennes heller för den delen.) Hur som helst så blev hon helt förtvivlad över detta och sa att det inte bara var min förlossning. (i kanske lite för hög ton.)
Min sambo är inte speciellt intresserad utav att gå med till bb som jag förstått det, dessutom är det medan han jobbar.

Men.. inte bara min förlossning? Ne, jag anser väl inte att det bara är min. Men jag anser DÄREMOT att det är jag som bestämmer över den.. Menar, är inte det viktigaste hur jag trivs/känner/mår under förlossningen? Är jag stressad och orolig lär ju förlossningen bli likadan. Jag skulle inte för nåt i världen vela vara utan min sambo under förlossningen. Skulle jag bli tvungen att vara utan honom skulle jag definitivt inte vela ha någon annan där heller!
jag blev nog mest förnärmad eftersom att hon mer eller mindre bestämde att han ska med till bb-visningen. Nu känner han att det är lika bra han åker med. Vilket gör att han måste försöka ta ledigt för att gå med.

Vet inte riktigt vad jag vill få fram.. Jag anser att det är våran förlossning men att jag har mer att säga antar jag! Vill han med till visningen så ska han säga det själv.. Ingen annan borde säga åt honom eller mig. Jag planerade aldrig att åka diit från början, utan blev tillfrågad och tänkte okej, varför inte.

Nåväl! Det var nog inget illa menat, antar att jag kan vara lite lättretad ibland :)