Det maskrosbarn man ær..

Efter en svår barndom dær jag varit med om saker barn aldrig ska behøva gå igenom. Saker man ser på film eller læser om i bøcker, kan jag kænna mig nøjd med det liv jag konstigt nog lyckats skapa mig. Værldens finaste dotter, en underbar man, mitt drømjobb och ett fint hus. Nær jag matar vilda om nætterna kan jag ibland liggandes sømnløs och tænker på hur jag lyckades stå ut med allt i så många år och komma mig dit jag ær idag. Jag har blivit en stark mænniska, men som ær helt trasig innuti. Jag har fått många konsekvenser av min uppvæxt i form av psykiska problem, men inget allvarligt. Jag mærker det varje dag. Jag ær "ingen vanlig mænniska". Min sambo har børjat førstå detta. Æven om jag skulle vilja han førstog mer. Men jag tar inget før givet. Då jag vet att han inte kan førstå hur det ær att vara mig. Min egen mamma ær mitt exempel på hur jag INTE ska va som mamma. Hon har gjort min otroligt illa, æven om det aldrig varit mening. Jag ønskar jag också kunde ha myskvællar med min mamma, men så blir nog bara i min fantasi. Ær så avundsjuk på vissa familjer som har det så bra och ær så kærleksfulla mot varandra. Men nu førsøker jag se framåt och gøra min familj till en sån jag altid ønskat jag hade. Jag kunde egentligen tænka mig att ge ut en bok eller nått, men konstigt nog vill jag inte hænga ut huvudpersonerna.. Jag personligen ær en mycket snæll, glad och positiv mænniska som inte vill någon ont. Førutom en, han kan fan ruttna i helvetet enligt mig. Alla tror han ær den snælla mænniskan han utger sig som. Men inte jag. Skulle kunna skriva 1000 sidor till om allt det hær, men det blir rætt jobbigt från en mobiltelefon.. :) kom ihåg att det du inte dør av gør dig starkare. Finns det fler maskrosbarn hær på blimamma? Kram på er alla mammor/blivande mammor.