Det känns bra!

Kanske det ändå går vägen det här:) Tycker mig känna av livmodern redan så då borde den ju ha vuxit och då borde det ju vara en bebis i den (om det inte är druvbörd, men det är så ovanligt så jag tänker inte ens fundera över det mera). Illamåendet håller sig borta men jag känner mig absolut inte som vanligt! Lite svimfärdig och helst soffliggande. Dessutom har jag dragit på mig en förkylning.... Inte roligt kan jag lova. Men för övrigt mår jag bra:) Behöver oftast inte mina sea band och har inte tagit postafen på flera dagar:) Vecka 9+4 idag, 9+0 enligt mina uträkningar. 21 dagar kvar till ul<3 3 veckor:) Lika länge var det till inskrivning den dagen jag plussade och ringde bm och den tiden gick ju fort fram! Det är konstigt hur olika 2 graviditeter kan vara! Jag trodde jag visste hur den här skulle bli men ack så fel jag hade! Illamående som var riktigt riktigt hemskt men bara i några dagar nu! Med sonen mådde jag dåligt hela graviditeten. Med sonen somnade jag alltid 10 på kvällen. Nu går jag och lägger mig närmare 12 och är inte speciellt trött då heller. (Men jag sover ändå 10-11 timmar per natt så kanske inte konstigt att jag inte är trött;)) På ett sätt hade det kännts bättre om jag mått precis som med sonen för då "vet" man ju att allt är bra. Men nu är jag evigt tacksam för att jag inte behöver må illa! Fasar inför nästa graviditet för man vet ju aldrig hur illa jag mår då... Den här graviditeten längtade jag efter jättemycket trots att jag visste att jag kommer att må illa. Hur tänkte jag då?! Men jag är nog överlycklig över att få vara gravid igen:)