Det kan man fråga sig

Igår eftermiddag satt jag och Daniel och pratade om Pyret. Han berättade att när han gick och la sig vid 1 på natten mot igår, så hade barnet sparkat och snurrat som rena torpeden i magen. Han undrade hur fan jag kunde sova! Han hade legat och känt på magen ett bra tag, han kunde följa händer och fötter när de förflyttade sig, då de pressades utåt.

När jag väl somnar så är det inte mycket som väcker mig, man kan släppa ner en bomb i sovrummet och jag skulle på min höjd grymta irriterat och omedvetet och vända mig om för att sedan snarka vidare. Det enda som väcker mig nuförtiden är det rutinmässiga toalettbesöket var eviga natt!

Sparkar Pyret däremot när jag precis lägger mig, då kan det ta en evighet innan jag somnar. Svårt att hitta en skön sovställning som både jag och Pyret är nöjda med. Hittar jag bara ett bra sätt att ligga på så brukar det oftast lugna ner sig därinne, annars sparkas det hejvilt! Skönt att man får bestämma över sin egna kropp och att ingen annan gör det ; ) *ironi*

Nu på morgonen har det varit fullt upp i magen, men just för stunden tar Pyret en paus innan h*n kommer fortsätta att sparka och snurra. Bara att njuta sålänge det varar, med tanke på att det blir mindre och mindre bekvämt när det rör sig. Då ska vi inte tala om hickan! Inte bara jag som blir besvärad av den, nej, Pyret också. När h*n har hickat ett tag så märker jag att barnet tröttnar och börjar röra otåligt på sig tills hickan lägger av!

Livligt litet barn som bor i mig :) Snart går vi in i rätt år också och det