Det kan inte vara sant :O

Förra veckan träffade jag läkaren, angående igånsättning alt annan hjälp på traven då jag mått så dåligt så länge i min graviditet. Jag fick en tid för att boka in en igångsättning på dagen D om inget hänt. Tror ni jag fick nåt besked? eller någon hjälp eller svar på mina frågor? inte ett dugg.

Jag ska berätta lite om hur det är att vara mig just nu och varför jag verkligen inte orkar gå tiden ut och definitivt INTE över tiden.

Jag fick mina kryckor i v 16, v 22 kom rullstolen. Jag har den värsta typen av foglossning och bäckensmärtor plus en kotförskjutning i ryggen efter en ridolycka. Jag har legat inne på hjärtavdelningen för mitt hjärta stökar med mig. Dem har inte hittat något klart fel utan säger bara att det är lite avvikelser på mitt EKG. Jag hade ingen uppbyggnad innan av min rygg utan den var redan dålig och sliten, hade ingen kondition och hade levt i flera år med massa massa stress. Nu idag, 14 dagar kvar till BF, kan jag inte stå mer än tio min, ryggen går fan av, jag har kissat i sängen flera ggr på nätterna senaste tiden för jag har så ont att jag inte alltid klarar av att ta mig upp. (har givetvis kissunderlägg) vissa dagar kan jag inte ens torka mig ordentligt utan min sambo får hjälpa till. Många har svårt att ta på strumpor, jag kan inte klä på mig nåntning utan hjälp. Vi bor i ett tvåvåningsradhus varav jag sitter låst hela dagarna på övervåningen då jag inte kan gå i trappan utan hjälp. Kan inte komma i och ur badkaret utan hjälp, är för svag för att både tvätta håret och kroppen så måste ha hjälp eller välja. Sitter oftast i sängen och äter då en vanlig stol vid köksbordet inte funkat på länge, dels gör det för ont och dels når jag inte fram till talllriken. Jag har svullnat rejält p.g.a all vätska och har ständigt värk i armar, ben och fötter. Har problem med hemorojjder och även haft kraftig anemi. Ambulansen fick hämta mig härom veckan för att jag inte kunde ta mig ur sängen ens med hjälp, och en annan dag var jag på väg ur men hamna med benen utanför sängen och över kroppen kvar i och kunde inte ta mig därifrån, det gjorde så ont att allt svartna, jag nådde inte min mobil och fick ligga så gråtandes i två och en halv timme tills min dotter kom hem från skolan och kunde lyfta tillbaka benen i sängen igen. Har säkert glömt hälften men nu till poängen... jag har tagit upp detta med både barnmorska och läkare, men får till svar att jag ska ta smärtstillande och gå hem, det är normalt att må så... jag är inte konstig och mig är det minsann inget fel på.. Är det så? Är detta vanligt för alla gravida? Att vara så jävla handikappade att dem inte larar sig utan assistans?