Det finaste jag har William
mamakim · 2012-03-07 · 303 visningar
Mitt vatten gick natten till torsdagen den 19/1 klockan 01.45, en väldigt konstig och spännande känsla. Jag ringde till FL och fick rådet av FL att ta en panodil och gå och lägga mig och vila för att komma in på morgonen för en undersökning.. Kan ju säga att deet var inte det lättaste...
På morgonen ringde vi Lidka som skulle komma och hämta mig.. stackars finaste svärmor hade gråten och tårarna bara forsa när hon kom..
Väl inne på BB/FL blev jag inskriven och de tog en CTG kurva på magen för att se så allt stod rätt till :) precis som vanligt var allt i sin ordning. Fick en ny tid till nästa dag. Vikt 93 kg.
De hoppades på att värk arbetet skulle komma igång hemma.
Fredagen den 20/1 klockan 11.30 var det dags för en ny CTG och ett ultraljud. William mådde som en prins i magen :) men tyckte inte att det var dags att komma ut ÄN! 90kg -3kg..
Lördagen blev dagen D, då det skulle hända! Mycket pirr i magen och förväntan av väntan. Klockan 10.00 var vi inne på FL.
Blev igångsatt med dropp, som de höjde varje timme och värkarna kom och blev starkare och starkare.. tackar gud för att lustgas och ryggbedövning finns, utan detta vet jag inte vad vi hade gjort! Stackars älskling som inte ens fick gå och röka! Så han provade på lustgasen med! ;o) haha..
Klockan 17.30 var jag helt öppen, de 10 cm man skall vara men fortfarande ingen bebis som ville komma ut! William trivdes bra i magen.. så det var bara att kämpa vidare...
När team tre anlände konstaterades det att det inte gick framåt mer, både jag och bebis var jätte trötta och orkade inte mer, så det enda som var att göra var ett akut kejsarsnitt!
Trött och ledsen som man var kände jag mig jätte lurad! Var inte inställd på att bli nerrullad till op salen och att få ett snitt alls :o( klockan 22.30 blev jag nerrullad och blev ihopkopplad med massor med sladdar.
Allting gick jättebra och finaste William kom ut 23.44. En jätte fin kille på 53 cm och en vikt på 4100 gram <3
Jag blev dessvärre väldigt dålig efter operationen, kräktes massor och fick frossa efteråt som pågick i några timmar, hade fått en infektion i kroppen och fick en feber på 40 grader.. efter detta fick man en värmefrossa istället!
Jag trodde att min sista tid var kommen och sa mer eller mindre farväl till min sambo och mitt barn, en fruktansvärt känsla! Jag var så ledsen...
Min sambo, min älskling tog hand om William de första dagarna själv! Och var otroligt stolt, han tog väl hand om mig de 4 dagarna som vi var på BB. Han var den enda pappan som fick vara kvar på avdelningen.
Onsdagen den 25/1 fick vi lov att åka hem efter lite tjat, hade fortfarande infektion i kroppen men febern hade släppt helt.
Helt underbart att få komma hem till sitt, nu var vi tre tillsammans hemma!
Torsdagen den 26/1 vikt 83.9kg - 9.1 kg! Det går framåt! :o)
Nu skall det njutas av mitt älskade barn!
<3 William Bryan Noel Sibal Novak <3
På morgonen ringde vi Lidka som skulle komma och hämta mig.. stackars finaste svärmor hade gråten och tårarna bara forsa när hon kom..
Väl inne på BB/FL blev jag inskriven och de tog en CTG kurva på magen för att se så allt stod rätt till :) precis som vanligt var allt i sin ordning. Fick en ny tid till nästa dag. Vikt 93 kg.
De hoppades på att värk arbetet skulle komma igång hemma.
Fredagen den 20/1 klockan 11.30 var det dags för en ny CTG och ett ultraljud. William mådde som en prins i magen :) men tyckte inte att det var dags att komma ut ÄN! 90kg -3kg..
Lördagen blev dagen D, då det skulle hända! Mycket pirr i magen och förväntan av väntan. Klockan 10.00 var vi inne på FL.
Blev igångsatt med dropp, som de höjde varje timme och värkarna kom och blev starkare och starkare.. tackar gud för att lustgas och ryggbedövning finns, utan detta vet jag inte vad vi hade gjort! Stackars älskling som inte ens fick gå och röka! Så han provade på lustgasen med! ;o) haha..
Klockan 17.30 var jag helt öppen, de 10 cm man skall vara men fortfarande ingen bebis som ville komma ut! William trivdes bra i magen.. så det var bara att kämpa vidare...
När team tre anlände konstaterades det att det inte gick framåt mer, både jag och bebis var jätte trötta och orkade inte mer, så det enda som var att göra var ett akut kejsarsnitt!
Trött och ledsen som man var kände jag mig jätte lurad! Var inte inställd på att bli nerrullad till op salen och att få ett snitt alls :o( klockan 22.30 blev jag nerrullad och blev ihopkopplad med massor med sladdar.
Allting gick jättebra och finaste William kom ut 23.44. En jätte fin kille på 53 cm och en vikt på 4100 gram <3
Jag blev dessvärre väldigt dålig efter operationen, kräktes massor och fick frossa efteråt som pågick i några timmar, hade fått en infektion i kroppen och fick en feber på 40 grader.. efter detta fick man en värmefrossa istället!
Jag trodde att min sista tid var kommen och sa mer eller mindre farväl till min sambo och mitt barn, en fruktansvärt känsla! Jag var så ledsen...
Min sambo, min älskling tog hand om William de första dagarna själv! Och var otroligt stolt, han tog väl hand om mig de 4 dagarna som vi var på BB. Han var den enda pappan som fick vara kvar på avdelningen.
Onsdagen den 25/1 fick vi lov att åka hem efter lite tjat, hade fortfarande infektion i kroppen men febern hade släppt helt.
Helt underbart att få komma hem till sitt, nu var vi tre tillsammans hemma!
Torsdagen den 26/1 vikt 83.9kg - 9.1 kg! Det går framåt! :o)
Nu skall det njutas av mitt älskade barn!
<3 William Bryan Noel Sibal Novak <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.