Det där med Google

Idag är jag i 8+0 alltså vecka 9. När man läser om vecka 9 i Allt om föräldrar är det nu det värsta börjar. Mellan 9 och 11 så är det störst risk för missfall. Wow, om jag bara hade struntat i googlat om allt och inget hade jag inte vetat om det där. Det hade varit så mycket skönare.

Är jag ännu mer orolig? Nej, konstigt nog inte.

Jag kan verkligen inte påverka något. Jag börjar inse det nu. Jag gör redan allt jag kan. Nu kan jag bara hoppas.

Från och med igår har tröttheten blivit värre. Så pass mycket värre att jag var hemma från jobbet idag. 12 timmars sömn och jag är trots det darrig av trötthet. Det är jobbigt. MEN jag tar det med glädje. Det betyder att hormonerna har ökat. Illamående och ännu värre trötthet. Mer växtvärk sen igår. Ja... Det måste ju tyda på att det händer mycket där nere.

Min man pratar med Grodan och ber han ta det lugn och vara snäll mot mamma. Men jag viskar till honom att han är välkommen att göra vad han vill. Jag älskar det.

Idag är jag tacksam. Ny vecka och varje dag är en dag närmare ultraljudet. 20 dagar kvar. 20 dagar kvar tills vi får träffa dig, Grodan. Hang in there, okay!!

Så hur mår jag i vecka 9?

Lätt till mindre lätt illamående som bara blir bra av apelsinjucie.

Brutal trötthet.

Ont i brösten men varierar dag till dag hur mycket. Men de är alltid hårda.

Växtvärk i magen.

Drar i höger sida om magen. Känns som att det är en muskel som försöker sträcka ut sig men det inte går.

Grotesk hunger som gör att jag äter vad som helst. Bara något åker ner i magen.

Går mer sällan på toaletten för att göra nr två.

Gör däremot nr ett 1000 ggr per dygn.

Mamma och pappa älskar dig lilla grodan. Gör vad du behöver där inne. Men se bara till att komma ut till oss i februari.