Det där med att inte stressa för att bli gravid

På något vis har jag svårt att tro på det där med "släpp allt och bara låt det va så händer det på en gång" Nja, är det inte så att om jag låter bli att tänka på det och sysselsätter mig med annat, tänker inte lika mycket på symptomen som kan finnas och slutar med att räkna ner dagar till bim-dagen som det plötsligt bara känns som att det sa "poff"?

Som med semestern.. Helt plötsligt är man tillbaka på jobbet igen och det känns som att det bara sa just Poff. Det går egentligen inte fortare, det bara känns som det...

Sen är det såklart en påverkan med stress och spänningar men jag tycker inte att jag stressar för att bli gravid.

Har kollat min ägglossning med stickor och kollar i ägglossningskalendern (som ändå aldrig stämmer för mig) men så stressad vet jag inte om jag är. Mest bara irriterad, för varje gång jag tar ett gravtest blir det samma visa varje gång.. Negativt!

Nej just nu är det inte alls lätt att bara släppa det!. Jag umgås med 3st gravida och blir ständigt påmind om den underbart fina växande magen de har och förlossningsdagarna som närmar sig för dem.. Går i butiker och tittar på massa söta barngrejer, pratar bilbarnstolar, barnvagnar mm. Det är lixom hopplöst...

Nåja.. Det var bara det =)

Önskar mig en känslomässig av och på knapp ;)

Ta hand om er...