Det börjar bli verkligt men ändå inte..

Har sakta men säkert forstått att jag faktiskt är gravid och att en bebis (förhoppningsvis) kommer att komma till världen i början av maj. Det kännss om en evighet dit och jag tror inte att jag kommer tro på detta föräns första besöket hos barnmorskan eller när jag ser magen växa lite.
Just nu är det bara en sticka som är beviset. Jag går nu mest runt och oroar mig för att jag gör något fel, att det ska hända något osv. Hur ska man göra för att inte oroa sig?