Det blir som det blir!

Så dumt att känna såhär, men kan inte hjälpa det!
Förhållandet är så gott som över fast han är här och bor här. Men kärleken är död sen länge sen.
Det är kanske inte så konstigt trots allt skit man fått stå ut med och uppleva!
Men jag känner mig sviken, lurad! Varför skaffa vi barn ihop när han är såhär då?
Jag fick alltså reda på allt efter att jag blev gravid, innan dess lurade han mig att vi var på samma sida, ville detsamma i livet och var på rätt spår!
Nåja, går väl inte att böla för det nu! Barn nr 3 är på väg och jag ser inte att förhållandet förbättras.
Jag får inse och acceptera att jag blir ensamstående med 3 barn efter jan!
Trevligt.... Man ska alltid lita på sin magkänsla! Alltid!