Det blev ingen bebis...

Min tillvaro ändrades förra veckan då jag testade positivt. Vi började genast tänka 9 månader fram i tiden och att vi skulle bli föräldrar. I måndags morse klev jag upp halv 6 som vanligt och gick direkt på toaletten. Satt där ett tag och gnuggade sömnen ur ögonen och torkade mig sedan. På papperet hittade jag då blod.. jag frös till is, kände efter där nere: mera blod. "Nej...nej...nej..." var allt jag kunde tänka. Jag satt som förstelnad. Efter någon minut kom jag för mig att ta mig upp, gå tillbaka till sovrummet och lägga mig bakom min sambo tätt intill. I mörkret låg jag och tittade in i hans ryggtavla och jumer tårarna började rulla efter mina kinder jumer insåg jag fakta: missfall. Min sambo vaknade tätt därefter, han känner snabbt av mina känslor. "Vad har hänt?". Efter några sekunder fick jag rösten att hålla såpass att jag fick fram "det blev ingen bebis".
Detta var i måndags. Idag mår jag bättre, min sambo är enormt stöttande och. han var hemma med mig första dagen. Jag förstår verkligen nu varför jag inte vill berätta för någon om glädjebeskedet att man blivit gravid: lika kul som det är att berätta att vi ska bli föräldrar, lika tråkigt är det att berätta att det inte blir något. Tog precis bort mig från gruppen "Julimammor 2014" och det var riktigt trist. Till nästa gång är jag mer reserverad.
Kram alla gravida och icke-gravida.