Det bara rinner över nu..

ja, nu ska jag gnälla igen för här är enda stället jag kan göra det på..

Sover ingenting på nätterna längre, när vi ska gå och lägga oss på kvällen får jag bara ångest för jag vet vad som väntar. Ligger och vrider och vänder på mig, det knakar och smäller i fogarna så jag vågar knappt försöka vända på mig längre, men jag måste för det känns som det slår eld i benen på mig.
Och det är alltså mina nerver, som jag har haft problem med i flera år( har gått till massör som fixat det förut, men det går ju inte längre). Och när en sån kommer i kläm känns det som att hela benet tar eld och ja, det är inte skönt..

När jag väl lyckas somna lägger jag mig på mage( inte med flit) antagligen för att avlasta ryggen och höfterna, och då vaknar jag en stund senare av att jag har jätteont i magen istället..

Det enda jag gör hela dagarna är att gråta, jag orkar ingenting är så slut i psyket av all smärta.. har dragit med den här foglossningen sen v 15, och när jag tror att hissen är i botten, nej då finns det våning längre ner.. Visst om jag hade haft ont på 1 ställe, det hade kanske funkat.. men nu alltså det går inte längre..:(

Och sen hur folk har mage att säga "jag vet PRECIS hur du har det".
NEJ, det vet du inte. Även om vi skulle bryta benet på samma ställe känner vi inte likadant för det..

Jag hatar det här, att känna mig lat, jag tycker synd om min kille som får göra allt och stå ut med mig, mina raseriutbrott och grinattacker och om min stackars hund som aldrig får göra ngt...

Skulle kunna hålla på hur länge som helst, men nu har jag fått skriva av mig det värsta.. Ska iaf till min BM på torsdag o be henne droga ner mig tills det är dags..