\"det är sånt som händer\"

Å vad jag hatar den meningen just nu. Går det att stryka de orden i ordboken? Vill inte veta hur många gånger jag fått höra de orden i samband med att jag pratar/berättar om missfallen :( Jag ska erkänna att jag varit väldigt tyst om det som hänt, knappt berättat om det får någon. Finns några få vänner som vet om det och några av dem har själva haft missfall, så de om någon vet vad jag pratar om. Men under helgen fick hela min familj veta om allt som hänt oss det senaste halvåret. Visst känns det skönt att de vet, men det är ändå tungt och jobbigt.... Känns inte som om någon vet hur de ska förhålla sig till det som hänt och i alla samtal kommer förr eller senare orden "det är sånt som händer...tyvärr" Vad ska jag svara???

Allt blir ju extra jobbigt just nu eftersom det är nu i januari som jag var beräknad med det som blev mitt första missfall. Inget blev ju direkt bättre av att januari månad inleddes med ännu ett missfall. Dessutom så ordagarnt "sopttar" det ut bäbisar i omgivningen just nu. En släkting har BF idag och min bror ville med stolthet visa upp sitt sjund(!!!) barn igår... det var då jag bröt ihop totalt! sen är det ytterligare två personer som precis avslöjat på FB att de väntar tillökning i familjen. Båda personerna har barn sedan tidigare som är yngre än min dotter... Och natrurligtvis är det den typen av människor som skriver statusar mer eller mindra varje dag om hur de och bäbisen i magen mår... Att det dessutom är beräknade ungefär samtidigt som jag gör allt ännu jobbigare.... Kanske dags att inaktivera FB ett tag????

Nåja, känns skönt att vardagen börjar nu igen. Sambon gjorde första arbetspasset igår och jag börjar skolan imorgon. Känns skönt att äntligen få komma igång med något efter 1,5 månads arbetslöshet! Dessutom innebär detta att jag får lite andra saker att tänka på och se fram emot :)

Nåja, dags att försöka sov lite så jag är pigg på min första skoldag imorgon!