Det är er jag ska tacka.

Vet inte hur jag ska börja detta inlägg men börjar med att öppna mina armar och krama om era alla, stort tack för att ni finns och för att ni stöttar, ger styrka och framföralt delar med er av era känslor händelser. Det är ni som gör att man får den där extra styrkan till att ej ge upp.

Hade det inte varit för er hade jag ej suttit här idag och faktsikt kunna le utan att det känns jobbigt. Jag har en fantastisk fästman som bara är bäst på alla sätt och vis <3. Men glöm inte bort er själva ni som har skrivit till mig i min gästbok, dagbok mm. Ni som har skickat över massa håller tummar önskningar och alla kramar ni givit, stort tack.

Det berör när ni som gått egenom samma sak vill dela med er av eran händelse, när ni ej har givit upp och idag är blivande mammor/mammor. Då blir man varm i hjärtat och vi finner tron till att vi också är där snart <3

Så ni underbara ge en klapp på eran axel för ni är helt fantastiska <3