Desperado

Lyckades på nåt vis förföra karln igår... EN gång... Sen somnar ju eländet. Jäkla latmask.

Det räckte iaf till att jag skulle få några värkar som typ nästan gjorde ont. Det kändes från ryggen och ut i magen som en kramp som höll i sig ett tag.

Tänk om han kunde ställa upp å sexa typ 3 ggr på en dag iaf. Men nä, dataspel it its för hela slanten =(

Egentligen har jag en jäkligt bra karl. Inser det speciellt efter att ha läst om folks oduglingar till karlar här som lämnar sina gravida tjejer hipp som happ.

Så egentligen ska jag ju vara glad att jag har världens snällaste kille.

Men tycker alltid att när jag har varit tillsammans med nån tillräckligt länge så blir jag tillslut ersatt av ett dataspel.

Undrar om jag verkligen är en så hemsk människa?

Funderar på att binda fast eländet i sängen =P

By the way, det där med att man kan peta på sin egen livmodertapp, hur fan når man dit? Antingen har jag typ världens kortaste armar + världens största mage, eller ska man använda ett kvastskaft eller nåt? =P

Haha, inser hur desperat jag låter, inte ens gått över tiden, men jag tänkte att jag ska börja jobba på det här så jag slipper gå över tiden.

Är så evinnerligt trött på att vara fet, ful och förkyld å fan å hans moster...