deppig

Tycker det är lite jobbigt nu. Känner mig deppig och nedstämd, svårt att få saker gjorda. Vill verkligen att tiden skall gå fortare... Vill vara färdig nu, börjar bli långtråkigt.. Fast ändå inte, har egentligen ingen brådska med att få ut ungen. Nej, det är mer jag själv som är deppig, jag känner mig som innan jag började med medicinen och innan jag fick bukt med depressionen. Har funderat på hur det kommer att bli efter förlossningen, kommer jag bli hel-deprimerad igen då? Jag hoppas inte. Fast då börjar jag bara med tabletterna igen, så det är ju inte så farligt, men jag känner att det hade varit skönt att ha någon att prata med om allt detta. Inte för att jag kan tro att jag faktiskt skulle göra det, har insett att jag inte är en sån person. Men hade ändå varit skönt att inte vara så ensam om det här. Erik har sitt att tänka på, och haan har nog sv¨rt att förstå också hur jag känner det. Han har liksom glömt bort att jag finns där under magen hela tiden, det är inte bara för att jag är gravid som jag är/inte är på ett visst sätt. Och utifr¨n är det bara en massa krav och förpliktelser hela tiden, även om jag är rätt bra på att sätta ner foten så... Gnäll överallt.

Nej, från och med nu tänker jag inte sätta mig i bilen och köra en massa kilometer bara för att umgås med folk jag inte vill umgås med. Vill de något får de fixa skjuts till mig, det är knappt så jag klarar av att köra in till stan pga det förbaskade revbenet. ont ont ont.

Nej, ikväll blir det pizza och mys och umgänge med 2 goda vänner, precis lagom för att få mig på lite bättre humör och få något annat att tänka på.

Var hos BM idag också, träfffade min riktiga för första gången, känns bra. Jag tror hon är rätt vettig. Nästa gång skall Erik också med, dags att prata förlossning. Men det är en föräldragrupp innan dess. Funderar faktiskt på att gå på dem, man kanske träffar någon man känner eller kan lära känna... Skulle som sagt behöva lite fler sociala kontakter med omvärlden...