denna ständiga oron för sitt barn....

jag har en sån fin och underbar tös. men oron för henne gör mig galen ibland. och inte hjälper det att man är ny gravid, för det blir ju oron 10 gånger värre med alla hormoner och skit. Det är så att hon ännu inte har börjat att tala. Hon har ljud för sig, men hon är med så annars tycker jag. Hon har hittat sitt eget sätt att prata till oss. tex när hon vill gå ut så hämtar hon sina skor och visar mig dem. när hon vill ha något så kan hon peka på det mm. Jag har även lärt mig att " tala " bättre med henne. är nog o visa mer vad jag vill. Men på dagis så har vi haft exstra samtal om amanda. De tycker ju inte att hon är där språkmässigt som de andra barnen. Så på fredag ska vi göra en hörsel undersökining. och jag är livrädd. Inte för att det ska vara något med hörsel, utan att de ska säga att " jo din dotter hör jätte bra " för vad kan det då vara som gör att hon inte höra ? en utvcklingstörning ? autism ? usch ryser ända in i själ o hjärta när jag tänker på det. Hon är så med annars. leker med de andra barnen mm. så igentligen så tycker jag inte att det borde var något, men oron finns där och nästan äter upp en ibland. Jag älskar ju min fina tös över allt annat ! hon är så fin o underbar. hoppas bara hon får all hjälp som hon behöver så att hon snart börjar att tala .