Den svenska avundsjukan...

Å jag blir så himla trött på folk som faktiskt ska vara mina vänner!?
Varför kan en del aldrig glädjas åt andra?
Jag och min sambo tycker om att resa och unnar oss det. Med andra ord jobbar vi som dårar och spar pengar medan andra jobbar och spenderar pengarna på krogen, kläder, skräpmat, prylar och annat. De gör inte vi, inte överdrivet i alla fall. vi har det vi behöver, unnar oss det vi vill ha men ger fan i att slösa på skitsaker vi inte har behov eller användning för.
Hade idag tex fått sms av en kompis "hoppas du njuter av sol och värme nu din jävel medan jag sitter hemma och fryser, saknar dig massor" VA?
Även folk på jobbet är avundsjuka och flera andra vänner..."ni bara reser jämt ni, gnäll gnäll"
Skriver man så?!
Jag har sparat i nio månader till den här resan?!
Jag är ingen skit för att jag unnar mig det här! Det är en möjlighet varenda JÄVEL har men inte alla som tar chansen, de bara gnäller på andra som lever livet istället för att göra något med sitt eget!
Blir så himla ledsen när mina vänner beter sig så! Att jag ska behöva försvara mig för att jag reser och njuter av de få slantar jag lyckas spara, jag kan säga att jag jobbar röven av mig för dessa pengar! Nej, det kanske är dags att se över vilka man ska ha kvar. Sin kompiskrets egentligen...?

Nog med gnäll från mig. Vi är i chalong nu och har lämnat av Christoffer. Ska se oss lite omkring och få lite mat i magen samt boka hotell för i morgon inne i staden.

Å vad jag längtar tills vårt rul!