den eviga jakten på perfektion
ana-s · 2011-08-22 · 438 visningar
Den här eviga strävan jag känner att alltid vara perfekt. Jag ska vara den perfekta flickvännen, kollegan, studenten, husmodern och vännen. Mitt hem ska se perfekt ut, mina studieresultat måste vara perfekta, maten jag lagar måste vara perfekt, men framför allt, min vikt och min kropp måste vara P-E-R-F-E-K-T. Vilket den förstås aldrig kan bli, för har man anorexi finns det ingen vikt som är perfekt.. Visst har man alltid en målvikt, men när du når den så ändras den alltid till några kilo mindre. Så du blir aldrig perfekt, du blir aldrig nöjd, aldrig smal nog. bara utsvält och olycklig, och tillslut döende. Det är den bara sanningen om anorexi. OM man inte lyckas bryta den, eller blir mer eller mindre tvingad till det.
Inte bara jakten på den perfekta kroppen, men även på att alt annat ska vara perfelt bidrar till ätsörningen... Man måste släppa det här kravet på nåt sätt, måste lära sig att man kan inte göra allt perfekt, kan inte vara perfekt, och antagligen blir man inte lycklig även om man skulle kunna det. Sanningen att säga är man nog bra mycket lyckligare om man misslyckas lite ibland, men inte bryr sig!
Det går sådär för mig med maten nu, helgen var sjukt jobbig då vi var hos svärföräldrarna, och de får ju inte anat nåt, för då kommer jag aldrig få höra slutet på "hur ska du klara av att ta hand om ett barn? eller, "Du kommer aldrig bli en bra mamma" De förstår inte helt enkelt. INte för att jag klandrar dem helt och hållet, vem fan förstår en ätstörning till 100% INte jag, och jag har den! Vikten är någorlunda stabil nu efter helgen. Tyvärr säger anorexin. tack och lov säger den friska jag. För mitt kära barn i magen genomgår en växtspurt nu, och behöver näring! Jag går in i vecka 16 idag, så de närmaste veckorna kommer barnet dubbla sin vikt!
Jag försöker hålla mig till matschemat, men det går sådär. Jag fuskar så mycket jag kan, när min kära sambo inte ser. efter 11 år har man lärt sig en del knep. =/ När jag är ensam hemma på da´garna är värst, inte fan äter jag en normal portion mat, på sin höjd lite wokgrönsaker och soyabönor kanske.... Ångrar att jag drog ut på kontakten med ätstörningsmottagningen nu. Jag vill inte gå där direkt, men jag måste för mitt barns skull!
Inte bara jakten på den perfekta kroppen, men även på att alt annat ska vara perfelt bidrar till ätsörningen... Man måste släppa det här kravet på nåt sätt, måste lära sig att man kan inte göra allt perfekt, kan inte vara perfekt, och antagligen blir man inte lycklig även om man skulle kunna det. Sanningen att säga är man nog bra mycket lyckligare om man misslyckas lite ibland, men inte bryr sig!
Det går sådär för mig med maten nu, helgen var sjukt jobbig då vi var hos svärföräldrarna, och de får ju inte anat nåt, för då kommer jag aldrig få höra slutet på "hur ska du klara av att ta hand om ett barn? eller, "Du kommer aldrig bli en bra mamma" De förstår inte helt enkelt. INte för att jag klandrar dem helt och hållet, vem fan förstår en ätstörning till 100% INte jag, och jag har den! Vikten är någorlunda stabil nu efter helgen. Tyvärr säger anorexin. tack och lov säger den friska jag. För mitt kära barn i magen genomgår en växtspurt nu, och behöver näring! Jag går in i vecka 16 idag, så de närmaste veckorna kommer barnet dubbla sin vikt!
Jag försöker hålla mig till matschemat, men det går sådär. Jag fuskar så mycket jag kan, när min kära sambo inte ser. efter 11 år har man lärt sig en del knep. =/ När jag är ensam hemma på da´garna är värst, inte fan äter jag en normal portion mat, på sin höjd lite wokgrönsaker och soyabönor kanske.... Ångrar att jag drog ut på kontakten med ätstörningsmottagningen nu. Jag vill inte gå där direkt, men jag måste för mitt barns skull!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.