del 3, från bloggen.
Beli88 · 2013-08-05 · 438 visningar
Då kommer Del 3..
Läkaren gjorde en undersökning som heter hjärtkateterisering och det innebär att dom söver ner barnet och går in i hjärtat bland annat och kollar runt m.m Sen efter några timmar så fick vi äntligen träffa Tiffany igen och då var hon på uppvaket och var fortfarande grogy. Efter en stund fick vi prata med läkaren och han hade tyvärr inte så bra nyheter till oss för dom var tvunga och göra en akutoperation inom någon dag igen för den första operation hade blivit misslyckad. Det är just dom orden man helst inte vill höra, man vill ju höra att ens barn mår bra och inte behöver någon operation på ett tag. Men det blev inte så alls och då vart man verkligen helt förkrossad för man tyckte så synd om henne och samma kväll fick hon även feber och ville inte äta som vanligt så sköterskan fick sätta dit en sond så vi fick hjälpa henne med matningen. En sond är en liten slang som man sätter in i näsan som går ner till magsäcken. Så meningen var att hon skulle ha gjort sin operation redan 2dagar senare men det blev förflyttat för det kom in ett akutfall emellan och Tiffany mådde fortfarande ändå relativt bra.
Så den andra operationen ägde rum den 22okotber 2010 och den höll på i 6timmar ungefär men det kändes verkligen som en evighet men efter att läkaren ringde och talade om att allting hade gått bättre denna gång och att Tiffany skulle komma till BIVA(barnintensiven) strax och sen skulle dom höra av sig. Dom hörde av sig ganska snabbt denna gång och vi gick upp till henne och åter igen så hade hon massa slangar och respirator med. Dagarna gick och Tiffany visade att hon mådde ganska bra och dom tog ur henne ur respiratorn som planerat och sen kom vi ner till den vanliga avdelningen 323an och där blev vi inte alls långvariga hon blev sämre. Under den tiden så kämpade hon verkligen varje minut för att orka andas men det var knappt hon klarade av det och började med andingsuppbehåll och vart bara blåare och blåare. Men hon fick komma tillbaka till BIVA och där gjorde dom nya undersökningar för att hitta orsaken. Det visade sig att Tiffany behövde göra en till akutoperation den 30oktober 2010, men strax innan de fick dom lägga henne i respirator igen och denna gång hade det blivit en komplication på Diafragman och denna operation tog 2timmar ungefär och allting gick bra.
Efter det var det en lång resa på BIVA vi fick vara där uppe med Tiffany i ca8-9veckor efter den operation för hon drabbades av olika förkyldningar, fick svamp i blodet och ville inte riktigt komma igång och andas själv och läkarna visste inte om hon skulle klara sig dels för hon behövde ofta mer blod och inte kom igång med sin egen andning helt själv heller. Så vi stod ungefär på samma "ställe" och trampade med Tiffany och under dom veckorna så satt vi knappt med henne i knät för det var vissa sköterskor som tyckte att hon hade det bättre i sin säng än att hon skulle sitta hos oss när hon behövde oss som mest och jag vart jätte arg och pratade med en läkare om det och han krävde att Tiffany skulle iallafall få sitta med någon av oss minst 1gång om dagen och efter det fick vi göra det iallafall.
När vi väl kom ner till 323an igen så var det dags för "R" och åka hem igen för det var dags för våran flytt då så jag fick vara ensam med Tiffany på sjukhuset och vi kämpade varje timme, men hur gick det..
Hur gick det för oss ensama?? Fortsättning kommer i Del 4 ...
Läkaren gjorde en undersökning som heter hjärtkateterisering och det innebär att dom söver ner barnet och går in i hjärtat bland annat och kollar runt m.m Sen efter några timmar så fick vi äntligen träffa Tiffany igen och då var hon på uppvaket och var fortfarande grogy. Efter en stund fick vi prata med läkaren och han hade tyvärr inte så bra nyheter till oss för dom var tvunga och göra en akutoperation inom någon dag igen för den första operation hade blivit misslyckad. Det är just dom orden man helst inte vill höra, man vill ju höra att ens barn mår bra och inte behöver någon operation på ett tag. Men det blev inte så alls och då vart man verkligen helt förkrossad för man tyckte så synd om henne och samma kväll fick hon även feber och ville inte äta som vanligt så sköterskan fick sätta dit en sond så vi fick hjälpa henne med matningen. En sond är en liten slang som man sätter in i näsan som går ner till magsäcken. Så meningen var att hon skulle ha gjort sin operation redan 2dagar senare men det blev förflyttat för det kom in ett akutfall emellan och Tiffany mådde fortfarande ändå relativt bra.
Så den andra operationen ägde rum den 22okotber 2010 och den höll på i 6timmar ungefär men det kändes verkligen som en evighet men efter att läkaren ringde och talade om att allting hade gått bättre denna gång och att Tiffany skulle komma till BIVA(barnintensiven) strax och sen skulle dom höra av sig. Dom hörde av sig ganska snabbt denna gång och vi gick upp till henne och åter igen så hade hon massa slangar och respirator med. Dagarna gick och Tiffany visade att hon mådde ganska bra och dom tog ur henne ur respiratorn som planerat och sen kom vi ner till den vanliga avdelningen 323an och där blev vi inte alls långvariga hon blev sämre. Under den tiden så kämpade hon verkligen varje minut för att orka andas men det var knappt hon klarade av det och började med andingsuppbehåll och vart bara blåare och blåare. Men hon fick komma tillbaka till BIVA och där gjorde dom nya undersökningar för att hitta orsaken. Det visade sig att Tiffany behövde göra en till akutoperation den 30oktober 2010, men strax innan de fick dom lägga henne i respirator igen och denna gång hade det blivit en komplication på Diafragman och denna operation tog 2timmar ungefär och allting gick bra.
Efter det var det en lång resa på BIVA vi fick vara där uppe med Tiffany i ca8-9veckor efter den operation för hon drabbades av olika förkyldningar, fick svamp i blodet och ville inte riktigt komma igång och andas själv och läkarna visste inte om hon skulle klara sig dels för hon behövde ofta mer blod och inte kom igång med sin egen andning helt själv heller. Så vi stod ungefär på samma "ställe" och trampade med Tiffany och under dom veckorna så satt vi knappt med henne i knät för det var vissa sköterskor som tyckte att hon hade det bättre i sin säng än att hon skulle sitta hos oss när hon behövde oss som mest och jag vart jätte arg och pratade med en läkare om det och han krävde att Tiffany skulle iallafall få sitta med någon av oss minst 1gång om dagen och efter det fick vi göra det iallafall.
När vi väl kom ner till 323an igen så var det dags för "R" och åka hem igen för det var dags för våran flytt då så jag fick vara ensam med Tiffany på sjukhuset och vi kämpade varje timme, men hur gick det..
Hur gick det för oss ensama?? Fortsättning kommer i Del 4 ...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.