del 2, från bloggen..
Beli88 · 2013-08-01 · 518 visningar
Då kommer Del 2..
Den 3augusti 2010 då var Tiffany 2veckor och 3dagar gammal då fick hon genomgå sin första hjärtoperation som tog 4timmar lång och det gick bra under operationen och det var bland dom jobbigaste stunderna och lämna över henne till narkosläkaren när hon fortfarande var vaken. Sen efter vi hade prata med kiurgen så fick vi vänta på att dom från BIVA(barnintensiven) skulle höra av sig om att vi fick träffa Tiffany igen och prata med läkaren. När vi fick komma upp till henne så såg hon död ut eftersom hon hade så mycket slangar och sladdar över allt verkligen men jag litade på läkaren om att hon mådde bra och att operationen gick bra.
Redan dagen efter kom hon ur respiratorn för hon hade återhämta sig så bra och vi fick byta tillbaka till den vanliga vårdavdelningen 323an och där vart många sköterskor förvånade att vi hade redan kommit tillbaka till avdelningen. Efter några dagar på övervakningsrummet så fick vi ett eget rum med Tiffany på avdelningen och det var första gången någon av oss föräldrar och skulle få sova med henne. Jag tog verkligen den chansen men det kändes verkligen som en riktig lång natt eftersom hon skulle matas var 3e timme så det vart inte alls mycket sömn men det var mysigt och äntligen få sova med henne igen när hon var 3veckor gammal. Så fick vi äntligen lämna sjukhuset i Göteborg och fick åka med taxi till hemsjukhuset och resan tog ca 4timmar.
På hemsjukhuset så började dom behandla oss som att vi inte kunde ta hand om vår egna dotter. Då vart jag riktigt förbannad och krävde flera gånger att få prata med överläkaren och klaga på dom men dom ville inte riktigt lyssna på oss ändå. Det slutade med att jag mådde riktigt dåligt och slutade nästan äta och hade ingen energi eller ork till att sitta och pumpa ut bröstmjölk längre som jag hade gjort sen Tiffany föddes flera gånger om dagen. Så det blev så att min bröstmjölk tog slut efter 1,5månad och jag hade verkligen vilja fortsatt så jag mådde dåligt över att jag inte ens kunde ge mitt egna barn bröstmjölk längre men det lyssna dom inte heller på.
Men efter ett tag så lyckades vi övertala dom med hjälp av Tiffanys hjärtläkare om att få åka hem på dagspermiss och komma tillbaka på kvällarna för att sova på sjukhuset och sen till slut den 25augusti så blev vi utskrivna helt.
Så skulle vi börja leva som de vanliga familjelivet och det var verkligen riktigt skönt men det ända var att vi var fortfarande tvunga och väcka Tiffany var 3timme och mata henne så man var aldrig riktigt helt utvilad. Men det gick och vi kämpade verkligen sen fick vi en kallese till Göteborg på en efterkontroll och vi skulle dit då den 18oktober 2010. Men den efterkontrollen gick inte alls som vi hade trott eller var förberedda på de minsta eftersom det stod att vi skulle få vara där 3dagar men det blev verkligen inte alls så. Det vart en mardröm den tiden och det blev verkligen flera tankeställare för speciellt min del om hur de skulle gå för Tiffany eftersom hon mådde inte alls så bra som vi trodde... Hon kämpade verkligen för sitt liv....
Fortsättningen kommer i Del 3 senare... Hur gick de egentligen på efterkontrollen?!
Den 3augusti 2010 då var Tiffany 2veckor och 3dagar gammal då fick hon genomgå sin första hjärtoperation som tog 4timmar lång och det gick bra under operationen och det var bland dom jobbigaste stunderna och lämna över henne till narkosläkaren när hon fortfarande var vaken. Sen efter vi hade prata med kiurgen så fick vi vänta på att dom från BIVA(barnintensiven) skulle höra av sig om att vi fick träffa Tiffany igen och prata med läkaren. När vi fick komma upp till henne så såg hon död ut eftersom hon hade så mycket slangar och sladdar över allt verkligen men jag litade på läkaren om att hon mådde bra och att operationen gick bra.
Redan dagen efter kom hon ur respiratorn för hon hade återhämta sig så bra och vi fick byta tillbaka till den vanliga vårdavdelningen 323an och där vart många sköterskor förvånade att vi hade redan kommit tillbaka till avdelningen. Efter några dagar på övervakningsrummet så fick vi ett eget rum med Tiffany på avdelningen och det var första gången någon av oss föräldrar och skulle få sova med henne. Jag tog verkligen den chansen men det kändes verkligen som en riktig lång natt eftersom hon skulle matas var 3e timme så det vart inte alls mycket sömn men det var mysigt och äntligen få sova med henne igen när hon var 3veckor gammal. Så fick vi äntligen lämna sjukhuset i Göteborg och fick åka med taxi till hemsjukhuset och resan tog ca 4timmar.
På hemsjukhuset så började dom behandla oss som att vi inte kunde ta hand om vår egna dotter. Då vart jag riktigt förbannad och krävde flera gånger att få prata med överläkaren och klaga på dom men dom ville inte riktigt lyssna på oss ändå. Det slutade med att jag mådde riktigt dåligt och slutade nästan äta och hade ingen energi eller ork till att sitta och pumpa ut bröstmjölk längre som jag hade gjort sen Tiffany föddes flera gånger om dagen. Så det blev så att min bröstmjölk tog slut efter 1,5månad och jag hade verkligen vilja fortsatt så jag mådde dåligt över att jag inte ens kunde ge mitt egna barn bröstmjölk längre men det lyssna dom inte heller på.
Men efter ett tag så lyckades vi övertala dom med hjälp av Tiffanys hjärtläkare om att få åka hem på dagspermiss och komma tillbaka på kvällarna för att sova på sjukhuset och sen till slut den 25augusti så blev vi utskrivna helt.
Så skulle vi börja leva som de vanliga familjelivet och det var verkligen riktigt skönt men det ända var att vi var fortfarande tvunga och väcka Tiffany var 3timme och mata henne så man var aldrig riktigt helt utvilad. Men det gick och vi kämpade verkligen sen fick vi en kallese till Göteborg på en efterkontroll och vi skulle dit då den 18oktober 2010. Men den efterkontrollen gick inte alls som vi hade trott eller var förberedda på de minsta eftersom det stod att vi skulle få vara där 3dagar men det blev verkligen inte alls så. Det vart en mardröm den tiden och det blev verkligen flera tankeställare för speciellt min del om hur de skulle gå för Tiffany eftersom hon mådde inte alls så bra som vi trodde... Hon kämpade verkligen för sitt liv....
Fortsättningen kommer i Del 3 senare... Hur gick de egentligen på efterkontrollen?!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.