Definitivt slut

I natt så fick jag beskedet. Andreas kommer aldrig att ta tillbaka mig. Jag har fånat mig och hoppats. Smetat på mig dyrt jävla läppglas ett kvarter innan hans lägenhet, diskat hans disk i hopp om att han ska tycka bättre om mig och gjort allt jag kan för att få honom att vara när. Länge har jag drömt om dagen när han tar migi handen.

Igår gjorde han det. Igår tog han min hand på väg till Ica och sen på väge hem igen. Han log så där underbart mot mig.

Men han vill inte ha mig.Aldrig någonsin.

Jag mår illa. Fysiskt illa.

Jag vill inte mer nu. Snälla ta bort allt det onda nu...