De som inte får hända, hände.

Ja, just de som inte får hända, hände.

Och jag vet inte vart jag ska börja, vi ha en sköttbäd på bänken i tvättrumet, så bänken är normal bredd , o skötbädden är lika lång.

Jag har bytt blöja, och Ola fråga ska jag slänga denna i tvätten, jag vänder mej om för att titta och vad han håller i och då känner jag Frank ( 6 månader) glida mellan mej o bänken,

Fatta ni hur jävla snabbt de då gick, ena sekunden låg han som han skulle o andra är han på väg i backen.

han är en väldigt livlig bebis, och antagligen ha rumpan kommit över kanten och han gled ner.

Allt gick så fort så jag kan inte säga hur de gick, men jag fångade han i luften, han hann aldrig slå i golvet.

Han blev rädd för att jag o Ola blev rädda, så skrek han självklart, jag sa bara de va inte så farligt o busa lite med han o då börja han flina, han fick inga röda märken eller något.

Efteråt känner man sej såå jävla dum, och ändå så tacksam att man fick denna lärdom utan att de blev något .

Men man känenr ju sej som världens sämsta människa, fy. så fort....

Vi ha torra vårtservetter som vi ta två steg i väg från skötbordet för att skölja i krannen, nu ta vi upp dem och sköljer dem innan vi lägger ner han:(!!!!!!!!!!!!

Jag är ändå så himla tacksam att de va någon av oss de hände och ingen annan som va med han, hade inte varit så kul!

Blä fick hjärtstopp! Alla vet ju att man inte få lämna dem där, men jag bara vände på huvudet. fyyy

Jag kan inte smälta det, släppa det.