Dålig info
schuppit · 2013-03-30 · 586 visningar
Nu så här i efterhand känner jag att jag fick väldigt dåligt med information under graviditeten.
Visst jag vet att jag blinda för en del info, jag kände att jag inte ville veta allt som kan gå fel. Men nu känner jag att jag borde fått mer information om havandeskaps förgiftningen och lite fostervatten.
Men det är väl som jag misstänker, att de inte tyckte det var så allvarligt eftersom mitt höga blodtryck inte var så mycket över medel, men väldigt högt för att vara jag. Låg ju på 90/70 innan och under graviditeten och sedan mot slutet låg jag på 158/110 som högst. Men medel sa de låg på 140/90. Så när de stressa omkring och inte kolla mina journaler så verkade det väl inte så farligt. Så det var väl därför jag ofta fick attityden som om jag slösa deras tid genom att gå på kontrollerna.
Så ingen tyckte jag behövde information om vad som kan hända. Ingen tog det allvarligt. Ingen trodde på mig att vattnet hade gått, ändå försvann fostervatten från magen. Fick veta här nyss att de vet att bebisar som legat i lite fostervatten måste få andningshjälp när de fötts. Hade vi vetat det innan hade det kanske inte blivit då traumatiskt för min man.
Men som sagt jag hade kunnat ta reda på mer själv också, jag hade kunnat stå på mig när det gällde vattnet men trodde jag kände fel och jag visste inte ens om att jag mådde så dåligt som jag gjorde då. Jag trodde det hörde till.
Nae nu ska jag försöka släppa det här och njuta av påskhelgen! Ska strax bort till min farmor för att sedan röra mig bort till pappa.
Visst jag vet att jag blinda för en del info, jag kände att jag inte ville veta allt som kan gå fel. Men nu känner jag att jag borde fått mer information om havandeskaps förgiftningen och lite fostervatten.
Men det är väl som jag misstänker, att de inte tyckte det var så allvarligt eftersom mitt höga blodtryck inte var så mycket över medel, men väldigt högt för att vara jag. Låg ju på 90/70 innan och under graviditeten och sedan mot slutet låg jag på 158/110 som högst. Men medel sa de låg på 140/90. Så när de stressa omkring och inte kolla mina journaler så verkade det väl inte så farligt. Så det var väl därför jag ofta fick attityden som om jag slösa deras tid genom att gå på kontrollerna.
Så ingen tyckte jag behövde information om vad som kan hända. Ingen tog det allvarligt. Ingen trodde på mig att vattnet hade gått, ändå försvann fostervatten från magen. Fick veta här nyss att de vet att bebisar som legat i lite fostervatten måste få andningshjälp när de fötts. Hade vi vetat det innan hade det kanske inte blivit då traumatiskt för min man.
Men som sagt jag hade kunnat ta reda på mer själv också, jag hade kunnat stå på mig när det gällde vattnet men trodde jag kände fel och jag visste inte ens om att jag mådde så dåligt som jag gjorde då. Jag trodde det hörde till.
Nae nu ska jag försöka släppa det här och njuta av påskhelgen! Ska strax bort till min farmor för att sedan röra mig bort till pappa.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.