Dålig dag. Dålig vecka.

Idag har det inte varit nån bra dag på jobbet. Jag har varit trött och ofokuserad. Tankarna har vandrat och oron gnagt inför framtiden. Det är tveksamt med jobb just nu, kanske blir jag uppsagd innan jul. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, men kan ändå inte låta bli att oroa mig för hur det då ska bli. Med tanke på att min sambo förmodligen ska börja studera till hösten så känns allt lite osäkert.

Han kommer nog att pendla till en början men 25 mil om dagen kommer att bli tröttsamt. Då har vi en tre månaders baby här hemma också och jag kommer att vara själv mesta delen av tiden. Jag hoppas att jag får behålla jobbet så jag kan lägga undan lite pengar nu den tiden som är kvar. Ingenting är ju färdigt än. För det första så har han inte fått klart besked än, så vi vet ju inte om han kommer in.

Vi har ingen plan B för hur vi ska göra om han kommer in och det inte funkar med pendlandet. Kommer han att måsta veckopendla då? Ligga borta på veckorna, komma hem på fredagkväll och åka söndagkväll. Hur kommer det att kännas för mig att vara hemma själv hela tiden?

Visst, vi har ju vetat om att det kunde bli så här. Men vi valde ju att försöka bli med barn först av allt. Det var förra hösten. Jag hade just fått besked att jag hade två cystor på ena äggstocken och att jag förmodligen låg på gränsen till PCOS med tanke på hur oregelbunden mens jag hade. Allt ställdes liksom på en kant och vi bestämde oss för att börja försöka. Hela hösten gick jag och hoppades på ett plus. Men det blev aldrig något, jag hade ju knappt mens. Våren och sommaren kom och jag grävde ner mig helt och hållet. Deppade över allt och inget. Kände mig misslyckad som inte kunde bli med barn. Med deppen så kom en osäkerhet över mig själv som jag aldrig känt förut. Det fanns dagar när jag inte kunde gå ut eftersom jag var så missnöjd med mig själv. Jag blev nästan folkskygg ett tag. Min mest ocharmiga sida tog över; svartsjukan. Jag litade inte på min sambo. Mitt humör var som en tickande bomb. Ena stunden var jag glad och andra stunden sprutade tårarna av ilska. Vi hamnade i en svacka jag och min älskling och det var nära att det hade tagit slut. Han orkade inte med mig och det var knappt jag orkade med mig själv. Jag sökte hjälp och fick en kontaktperson. Vi träffades några gånger på våren och under sommaren. Och på nåt sätt så kunde jag ta mig upp igen. Jag började känna mig glad igen och fastän jag nog inte riktigt kan komma ifrån mina humörsvängnigar så har det blivit bättre. Jag har ju varit så lycklg ända sedan jag fick reda på att jag har en liten mini i magen.

Men nu plöstligt har den här osäkerheten kommit över mig igen. Jag har varit så nere hela veckan. Ledsen över att min sambo inte ser mig. Inte ser mina behov. När han kommer hem från jobbet så är det alltid datorn och Iphonen som gäller och det sistnämnda är värst eftersom han alltid har den med sig. Han är kontaktbar hela tiden. Kan inte släppa omvärlden för en sekund. Till och med när vi lagt oss på kvällen piper det till av facebookuppdateringar och dylikt. Allt detta får mig att känna mig åsidosatt och utanför.

Jag vill att han ska bry sig, fråga hur min dag har varit. Vilja veta hur jag mår, vara intresserad av hur det går med bebisen i magen.

I tisdags blev vi osams över en jättelöjlig grej. Jag exploderade över allt annat som stört mig den senaste tiden. Slängde på mig jackan och stack ut på en promenad i ren ilska. Det var kallt ute och jag hade inte klätt mig ordentligt. När jag kom tillbaka blev jag tvungen att hoppa in i duschen för att jag frös så mycket. Blev orolig att jag överansträngt mig. Hade ju varit onödigt att dra på sig en förkylning eller urinvägsinfektion.

Jag får hela tiden tänka mig för och påminna mig själv om jag inte är ensam i min kropp längre. Vi är två som påverkas av all stress och därför är det extra viktigt att ta hand om sig själv.

Jag måste dock tillägga att jag mitt i all depp kom hem och fann en nystädad lägenhet. Det luktade nystädat. Jag höll på att bryta ihop. Ibland kan man bli rejält överraskad!

http://idapockolus.blogspot.com/