Dagen på sjukhuset
jvsm · 2012-03-07 · 374 visningar
Så har dagen passerat. Dagen då ärtan skulle plockas ut.
Efter mötet med narkosen igår fick jag veta att jag inte fick ta några värktabletter ens på kvällen och eftersom jag hade ont i huvudet redan då blev det en vädigt jobbig natt med feber, huvudvärk, hosta och slutligen kräkningar. Klev upp redan vid halv 5 då jag helt enkelt gav upp försöken att sova, tio över sju satt vi i bilen till sjukhuset.
Det gick ganska snabbt att komma in på avdelningen men sedan stod det still. Fick sockerlösning för att lindra huvuvdvärken, som utvecklats till migrän, funkade inte ett skit. Var bokad op till 08:00. 10:36 rullade jag äntligen in i förrummet utanför op!!! Pust. Dock trevliga sköterskor och läkare på plats. Fick lite info och sedan gå in i op, sätta mig i den minimala gynstolen, surras fast och sedan kom narkosläkaren och började pumpa mig full med gos. ÄNTLIGEN lättade huvudvärken. Underbart!! Och sedan somnade jag.
40 minuter senare satt jag på IVA (uppvaket var fullt) och var vaken och hade världens hostattack. Fick lite vatten och nasonex för att lindra täppan som sövningen orsakat. Sedan speedade de ned mig till avdelningen igen, var tillbaka mindre än 1 ½ efter att jag lämnade den, började direkt med att gå på toa, byta binda (de här bindorna de har på sjukhuset är sjukt värdelösa - sitter ju bara på sniskan!) och sedan ut i fikarummet (med blodig rock, haha!) och mumsa mackor och kex. Eftersom jag var så pigg kallade sjuksköterskan på doktorn så jag skulle få åka hem.
Läkaren som kom var inte den jag träffade på op utan den jag träffade för två veckor sedan på akuten, den gulliga lilla utländska kvinnan. Visade sig att hon varit med på op också men kommit efter att jag somnat. Hon berättade att hon blivit ledsen när hon läst mitt namn i journalen. Väldigt gulligt av henne. En sådan där gyn man får 100% förtroende för, så empatisk och fin. Hon gav mig lite info om hur skrapet gått (väldigt bra, inte så farlig blödning och allt hade kommit ut med sugen) och sedan fick jag några piller som ska hjälpa livmodern att dra ihop sig. Hon berättade också att de skickat fostret till vävnadsprovtagning för att kunna se om det hade någon sjukdom eller så som orsakat MA. Sedan åkte vi hem bara 1 timme och 25 minuter efter skrapningen.
Hemma blev det macka och sedan vila. När kuren från narkosen släppte kom molvärken i magen, hanterbart men inte bra. Sov några timmar och har sedan käkat middag och nu är det tv. Huvudvärken har börjat återkomma och blöder såklart en hel del. Men ja... det är klart åtminstone.
Nu ska kroppen få återhämta sig. Och sedan... själen. Älskade lilla ärtan.
Imorgon är en ny dag.
Efter mötet med narkosen igår fick jag veta att jag inte fick ta några värktabletter ens på kvällen och eftersom jag hade ont i huvudet redan då blev det en vädigt jobbig natt med feber, huvudvärk, hosta och slutligen kräkningar. Klev upp redan vid halv 5 då jag helt enkelt gav upp försöken att sova, tio över sju satt vi i bilen till sjukhuset.
Det gick ganska snabbt att komma in på avdelningen men sedan stod det still. Fick sockerlösning för att lindra huvuvdvärken, som utvecklats till migrän, funkade inte ett skit. Var bokad op till 08:00. 10:36 rullade jag äntligen in i förrummet utanför op!!! Pust. Dock trevliga sköterskor och läkare på plats. Fick lite info och sedan gå in i op, sätta mig i den minimala gynstolen, surras fast och sedan kom narkosläkaren och började pumpa mig full med gos. ÄNTLIGEN lättade huvudvärken. Underbart!! Och sedan somnade jag.
40 minuter senare satt jag på IVA (uppvaket var fullt) och var vaken och hade världens hostattack. Fick lite vatten och nasonex för att lindra täppan som sövningen orsakat. Sedan speedade de ned mig till avdelningen igen, var tillbaka mindre än 1 ½ efter att jag lämnade den, började direkt med att gå på toa, byta binda (de här bindorna de har på sjukhuset är sjukt värdelösa - sitter ju bara på sniskan!) och sedan ut i fikarummet (med blodig rock, haha!) och mumsa mackor och kex. Eftersom jag var så pigg kallade sjuksköterskan på doktorn så jag skulle få åka hem.
Läkaren som kom var inte den jag träffade på op utan den jag träffade för två veckor sedan på akuten, den gulliga lilla utländska kvinnan. Visade sig att hon varit med på op också men kommit efter att jag somnat. Hon berättade att hon blivit ledsen när hon läst mitt namn i journalen. Väldigt gulligt av henne. En sådan där gyn man får 100% förtroende för, så empatisk och fin. Hon gav mig lite info om hur skrapet gått (väldigt bra, inte så farlig blödning och allt hade kommit ut med sugen) och sedan fick jag några piller som ska hjälpa livmodern att dra ihop sig. Hon berättade också att de skickat fostret till vävnadsprovtagning för att kunna se om det hade någon sjukdom eller så som orsakat MA. Sedan åkte vi hem bara 1 timme och 25 minuter efter skrapningen.
Hemma blev det macka och sedan vila. När kuren från narkosen släppte kom molvärken i magen, hanterbart men inte bra. Sov några timmar och har sedan käkat middag och nu är det tv. Huvudvärken har börjat återkomma och blöder såklart en hel del. Men ja... det är klart åtminstone.
Nu ska kroppen få återhämta sig. Och sedan... själen. Älskade lilla ärtan.
Imorgon är en ny dag.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.