Dagen D...40+0

Då var dagen här som man längtat efter så länge. 40+0...BF. Egentligen är det ju inte så betydelsefull dag eftersom bebisen ändå kommer när den känner sig redo, men självklart känns det som en milstolpe i graviditeten.

Har inte haft några känningar alls ännu. Känns som om den aldrig kommer komma ut. Känns surrealistiskt att jag snart ska föda barn. Är inte nervös ännu utan bara förväntansfull. När jag väl ligger där kommer jag väl antagligen undra vad jag gett mig in i.

Har haft väldigt ont i magen inatt. Har haft problem med smärta i mina ligament sen v.25 ungefär och nu på slutet har det verkligen varit hemskt. Ondast är det på natten. När jag vänt mig så har det känts som om någon stuckit in en kniv i sidan, ungefär som när man får håll men 100 ggr värre.

Just nu undrar jag mest hur det känns att få värkar. Kommer värkarna före vattnet eller kommer vattnet före värkarna? Är det olika?

Funderar också mycket på vart bebisen ska sova när den väl kommer. Vill ha den i sängen men är rädd för att min sambo ska knocka till den eller så. Har vanligtvis katterna mellan oss i sängen så jag är så van att ha någon där, men han sover så hårt så nog händer det att katterna får sig en knuff ibland.

Ja som sagt, det är mycket tankar som snurrar nu. Men snart är du här vårat lilla pyre. Vänta inte för länge bara. Det börjar bli jobbigt nu och 2 veckor till skulle kännas som en evighet.