Dagen D
Frassi · 2011-11-13 · 359 visningar
Idag ska jag träffa pappan till mitt barn som jag inte sett eller hört knappt ifrån på över 1 månad. SMS är tydligen det nya sättet att kommunicera.
Ska hämta lite kläder till att börja med så får jag se vad som händer, känslan är att inget kommer att klarna eller att jag får svar på mina frågor. Hade en plan A men men den verkar långt borta just nu, så min plan B gäller fortfarande.
Bo hos mamma ett par månader och sen flytta tillbaka till min lägenhet. Att ge upp ett skyddsnät för att hoppas på att den man älskar ska börja tycka om en igen känns som själsligt självmord, bo på en ort där man känner en person från början, visserligen börjat lära känna grannarna... MMMM jag vet inte... Hade igentligen inget problem med att han var borta mkt och detta pga av åtaganden som vi faktiskt flyttade för, men när mkt blev jätte mkt och varje dag samt kom hem vid elva, halvtolv... Då började jag känna mig ganska ensam. Kändes som att jag hade en inneboende som inte ville ta del av familjelivet eller ta ansvar för sina husdjur.
Jag har börjat ge upp den tanken om att få skapa min lilla familj som jag trodde fanns, nu är det bara att försöka gå vidare och skapa sig en ny framtid.
Har ändå världens bästa vänner och familj som ställer upp i vårt och torrt, är så otroligt tacksam för dem....
Ska hämta lite kläder till att börja med så får jag se vad som händer, känslan är att inget kommer att klarna eller att jag får svar på mina frågor. Hade en plan A men men den verkar långt borta just nu, så min plan B gäller fortfarande.
Bo hos mamma ett par månader och sen flytta tillbaka till min lägenhet. Att ge upp ett skyddsnät för att hoppas på att den man älskar ska börja tycka om en igen känns som själsligt självmord, bo på en ort där man känner en person från början, visserligen börjat lära känna grannarna... MMMM jag vet inte... Hade igentligen inget problem med att han var borta mkt och detta pga av åtaganden som vi faktiskt flyttade för, men när mkt blev jätte mkt och varje dag samt kom hem vid elva, halvtolv... Då började jag känna mig ganska ensam. Kändes som att jag hade en inneboende som inte ville ta del av familjelivet eller ta ansvar för sina husdjur.
Jag har börjat ge upp den tanken om att få skapa min lilla familj som jag trodde fanns, nu är det bara att försöka gå vidare och skapa sig en ny framtid.
Har ändå världens bästa vänner och familj som ställer upp i vårt och torrt, är så otroligt tacksam för dem....
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.