Dag nummer två

Igår fick jag reda på att jag är gravid i vecka 4. Idag har jag känt mig nära till mig själv. Glad och tacksam över att naturen lever ett eget liv i mig och får min kropp att söka sig till det som är nyttigt och bra.

Jag vaknade tidigt i morse och var inte alls lika trött som jag brukar vara på morgnarna. Vaknade och kände mig klar i huvudet på något sätt. Men sen blev jag våldsamt trött runt lunch och kände mig grötig och hängig halva dagen.

På eftermiddagen var jag blandat irriterat och sorgsen men jag hade egentligen inget märkvärdigt att vara irriterad eller sorgsen över. Det mesta gick mig dock på nerverna, framförallt min stackars sambo. Usch, jag vet att det är hormonerna som spökar så därför försöker jag att inte agera på mina känslor och skapa spänning mellan mig och min pojkvän.

Jag känner mig glad att vara med barn, jag tycker att det är en stor gåva och ett privilegium. Även om jag och min pojkvän bara har varit tillsammans sen februari i år och att framtiden ser lite ostabil ut. Jag vet att jag kommer att bli en bra mamma och att allt kommer att gå bra.