dag 45

hej dagboken vad det är härligt att leva! Nu äntligen efter alla avslöjanden igår kunde jag bli vanlig människa som du och jag. som jag var från skolåldern till 2004. men nu är jag som vanlgt igen. allt har lämnat huvudet så där kommer bara rullande tankegångar om det inte är helt tyst. nu hör jag ungarna prata med varandra i magen det är häftigt, man känner sig inte så ensam nu. det blir jättebra det här får jag höra i huvudet av mitt gamla överjag.hon är nog inte van ännu att kunna prata nedaför och jag hör ändå men ge det lite tid så kommer hela den här historien sluta lyckligt för mig och alla andra.jag tror på hoppet om framtiden nu igen. det är en sjön känsla. Kram