Dag 34.

Det blev visst inte som jag tänkt mig igår vad det gäller att komma hem. Allt får sin upplösning när barnen i magen kommer. Och hur är nog bäst att hålla hemligt för människor i anden är inte så välvilligt inställda till mig tyvär. jag har inte gjort något annat än hjälpt till men man blir betraktad som pestsmittad om man vet för mycket. jag vet inte varför men alla svarta känslor som svartsjuka avundsjuka och ett som jag för alltid har fått bort som var värst av alla som alla ville skulle förvinna men tanken finns kvar, även om ordet på sjukan inte finns längre. Men den som intet gjort har går segrande ur striden så är det alltid, jag får min revanch på ett annat sätt. lycka till med alla era dragkamper i erat innre det kan inte vara lätt att leva med därför är det lättare att säga att det inte existerar. Men det gör det ändå var så säker. vi var liv i himelen allihop innan vi gick ner på en planet. Kram