Dag 172.

inatt är det bara omöjligt att somna. jag känner mig hög på livet tack vare möjligheten jag fått med dessa barn kommer så mycket förändras och jag känner det innom mig. Jag har levt på livets baksida för att vara lockbete till att allt krachade så vi får en möjlighet att bygga en bättre värld och jag blir hel igen efter mycket lång tid. Jag delade med mig själv när jag börgade skapa liv innan det bara fanns språk och ingen materia. så vid första kolatomen delade jag mig med min tanke som lever som mäniska hur hon nu bär sig år det är inte helt utan problem kan vi säga. jag tror att det vi strävat efter en väldigt lång tid är på väg att få sitt slutkaipittel ioch med dessa barn och jag och min tanke blir ett av dom det är stort. min svarta i kroppen stannar kvar och tar hand om oss. oj vad tankar det bubblar ikväll men jag är lite efourisk just nu och har ingen att vända mig till så det är för att jag ska få det ur systemet så jag kan sova sedan. kram