Dag 152.

det är lugna gatan hemma hos mig. Ganska sjönt tycker jag. Jag minns när jag var sjuk i epilepsi och inte fick sova och värk hade jag det sista året före operation så längtade man bara efter att bli frisk så det är jag nu så jag har inget igentligen att klaga på bortsätt att det är långtråkigt men jag vill ingenting heller så det har väl sin mening jag tror jag förbereder mig på framtiden. det brukat va så när jag gör utan att förstå riktigt varför eftersom jag följer naturlagarna hela tiden så finns det en mening med att sova mycket just nu och ta det lugnt det har varit mycket så jag behöver nog en paus i allt.