dag 149.

Nu äntligen börgar raslösheten ge med sig. det har resulterat en hel dag på soffan, det va sjönt få tiden att gå. så småningom ska jag möblera huset vi byggde för 7 år sedan vid marbäck den ska ligga fint vid en sjö. men gubben vill vänta tills medecinen är ur kroppen så han får kontakt med min svarta som han ska leva med sedan. det blir inte mamma som hon själv ville vi får ännu se han är inte här än saker händer hela tiden, det är bara att hänga med.