Dag 130

Jag besluta mig för att skriva lite grann ialla fall jag har haft projeterad ongest mer än halva dan idag det hälper inte med tabletter eller någon ting får försöka okupera sig lte kanske men jag blir ledsen också för det är gunnar mannen jag alltid tidigare varit tillsammans med som mår skit rent ut sagt. vi vet nog inte hur vi ska göra. om vi ska tahand om barnen tillsammans eller om jag ska få bli barn och gunnar och mamma tar hand om barnen mamma står på tur att ha honom som man efter mig för jag vill ha Nila men han behöver vara barn först, det har han aldrig varit så jag vill vara barn med honom samtidigt som jag vil tahand om liven i magen så en tanke är att låta själen och anden bli barn och kroppen får bli mamma så får vi förenas i nästa liv. det blir nog så men så har vi tänkt men ongesten är ändå stor så vad den beror på vet jag inte