Dag 11

hallå! tja mors du glade för här är det bara tankar och funderingar! Inga glada toner alls, försökte med min städskiva men det fugerade inte. det är för krongligt att leva och bestämma hur man vill ha det. Det händer för mycket för fort. Men o andra sidan har det varit stilje sedan min dotter kidnappades av sin pappa för 7 år sedan. Så vem är han och vem har bestämt att han skulle göra det och varför när kärleken var rätt bara det att vi inte kollat i verklighetens ögon. Han var svart i kroppen jag blev kär i det svarta han fick inte leva och vara med i livet så vadå? hur hade det blivit om den jag blev kär i fick vara med och uppfostrat vår dotter jag träffade när killen utanpå stack. vem bär ansvar för det som skett?

fy fan för människor med dubbla identiteter och det gäller dom flesta tyvär. men många är sams ialla fall med sitt svarta men fan inte min kille som jag blev kär i och förlovade mig med. nu är den killen borta som förstörde han dog han med när våran dotter dog.Så nur är han inte kvar i kroppen. Kan vi starta om eller? Vi har varit kära sedan vi var barn.

härligt med en dagbok där man kan skriva av sig. Kram