Dag 100.

oj då var det hundra dags jubeleum. har gått i idé känns det som i väntan på bättre tider. Det har jag gjort medvetet förut under resan och det har fungerat bra. när nutiden blir för svår så är sömnen en välsingelse. Jag har fått veta idag att mannen min dröjer för att han jobbar med verkligheten. vi har hittat nyckeln ( roten) till allt ont och det är pengar och hur man får bort dom vet vi men det är inga ännu som köper det. Nila jobbar med det iallafall vet jag och då kan vi inte dela energi för den skvallrar med språket, det hörs vad han säger genom energin vi delar och jag har försökt men misslyckats nu försöker han på sitt vis. tjatigt det här med väntan med den ska väl ta slut någon gång det har jag blivit lovad.