då var en sak avklarad iallafall..

Fick tvinga ut mig i kylan idag, urk, kändes som att hela jag skulle frysa till is. Men förkylningen är lite bättre iallafall så jag passade på att göra ett besök på Soc för att skriva på min del av faderskapsutredningspapperna så nu är det klart iallafall. Hoppas på att Thomas känner för att vara samarbetsvillig bara, skulle vara så jobbigt om det drog ut på tiden.

Fast med tanke på hur snabb han varit tidigare så är väl barnet 18 innan allt e klart. Fick ju veta i v.7 att jag var gravid, pratade med honom om det (han flippade och började ignorera mig) jag försökte diskutera och fråga honom vad han ville men när jag var i v. 12 så ansåg jag mig ha rätten till att ta beslutet själv..

Sen när jag var i v.18 så kom han och började tjafsa om hur egoistisk jag var som bara hade beslutat allt utan honom och hur jag förstörde hans liv.. när jag sen sa till honom att jag försökt prata om det när de gått att göra nått åt så höll han sig bara undan, så ignorerade han mig i flera veckor igen.

Nu däremot så är han jättetrevlig hela tiden, säger att han bryr sig och ska ta sitt ansvar och att han vill försöka igen med mig.. men man vet ju aldrig.

Jag har iallafall kommit fram till att killar är underliga och att min lillkille i magen är den enda kille jag kommer fokusera på just nu :D